Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
tillverkningar vore av varandra beroende. Ett
bibehållande av Sveriges handelsjärntillverkning vore sålunda
även för kvalitetstillverkningarna av synnerlig vikt.
Järnkontorets framställning utmynnar i en
hemställan att Kungl, maj: t måtte, i ändamål att bereda den
svenska järnhanteringen skydd mot försäljning till
underpriser från utlandet, till innevarande års riksdag
avlåta proposition om höjning av nu gällande järntullar,
därav för göten, balk-, hörn- och annat varmvalsat järn,
plåt av olika slag, rör, järnkonstruktioner m. m. en
höjning växlande mellan omkring 40 och 100 % samt
beträffande kalldragna rör och smidbart gjutgods m. m.
en höjning av 60 %.
Av den nu lämnade framställningen torde med full
klarhet framgå, att den svenska järnindustrin befinner
sig i ett kritiskt läge och att de förhoppningar, man
tidigare hyst att densamma skulle bliva delaktig av det
uppsving, som, relativt taget, kommit våra övriga större
industrigrenar till del, icke blivit uppfyllda. Även om
man har fullt klart för sig, att de ekonomiska
omvälvningar, som kännetecknat det senaste årtiondet, måste
medföra vittgående konsekvenser för produktionen i
olika länder och föranleda industriella rubbningar, vilka
det icke står i statens makt att förebygga, synes dock
frågan om den svenska järntillverkningens framtida
bestånd äga en så genomgripande betydelse för vårt lands
ekonomiska liv, att staten icke kan ställa sig likgiltig
inför de svårigheter, varunder denna tillverkning lider.
Det torde finnas vissa skäl för ett antagande, att de
nuvarande svårigheterna åtminstone delvis äro av
tillfällig natur, vilket icke förhindrar, att de kunna bliva
ödesdigra för industrin. Vid sådant förhållande finner
jag det för min del vara nödvändigt att grundligt
undersöka den frågan, huruvida något kan åtgöras för
att stärka järnhanteringens ställning. Att, såsom från
Järnkontorets sida ifrågasatts, för riksdagen omedelbart
framlägga förslag om betydande höjningar av åtskilliga
tullrubriker torde, alldeles frånsett det sakliga
ställningstagandet till denna tanke, av flera orsaker vara
uteslutet. Däremot torde starka skäl föreligga att
igångsätta en utredning, som kan ligga till grund för
eventuella framtida åtgärder. Då i Järnkontorets senaste
framställning frågan om utländsk dumping av
järnvaror på den svenska marknaden ställts i förgrunden
såsom orsak till industrins betryck, torde en sådan
utredning i främsta rummet böra taga sikte på att
undersöka de faktiska förhållandena i detta avseende. I
samband härmed böra de olika utvägar, som kunna tänkas
från svensk sida ifrågakomma för att möta en eventuell
dumping, upptagas till prövning. Det lärer icke kunna
undgås, att man därvid även sysselsätter sig med
frågan om den svenska järnindustrins konkurrensförmåga
under olika förutsättningar och vid olika prislägen, med
hänsyn tagen till denna industris speciella
produktionsbetingelser. Även den inverkan, som vidtagande av
eventuella åtgärder i nu ifrågavarande syfte kan få på
vårt lands allmänna handels- och traktatpolitiska läge,
bör underkastas prövning. En undersökning av nu
antytt slag torde vara av så omfattande natur och fordra
sådan speciell sakkunskap, att den icke lärer böra
överlämnas åt ett ämbetsverk, utan att särskilda sakkunniga
böra anlitas för ändamålet. Bland dessa sakkunniga
böra enligt min uppfattning finnas representanter
såväl för järnindustrin själv och den järnkonsumerande
industrin som ock för den nationalekonomiska och
handelspolitiska sakkunskapen samt för arbetarna.
Med åberopande av vad nu anförts, hemställer jag,
att Kungl, maj: t ville bemyndiga chefen för handels-
departementet att tillkalla högst fem personer att
såsom sakkunniga inom departementet verkställa den
ifrågavarande utredningen ävensom att uppdraga åt en
av de sakkunniga att i egenskap av ordförande leda de
sakkunnigas arbete.
Då vid arbetets utförande biträde av sekreterare
lärer erfordras, torde chefen för handelsdepartementet
jämväl böra bemyndigas att i dylikt hänseende
meddela förordnande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
