Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
INDUSTRITID N IN GEN NORDEN
luftfartsindustrin ett nytt, framstående
konstruktionsmaterial med den oplätterade duraluminiumens
mekaniska egenskaper men därjämte också ett ökat skydd mot
korrosion. En kort sammanfattning giver följande bild:
Tysk duralplat: Korrosionsbeständighet och med
samma hållfasthetsegenskaper som duralaluminiumplåt.
Den amerikanska alclad: Korrosionsbeständighet men
med blott 90 % av duraluminiumplåtens hållfasthet.
För byggandet av flygmaskiner och luftskepp
ifrågakomma blott dessa plätterade plåtsorter, emedan, som
bekant, blott duraluminium, den må vara av tyskt,
amerikanskt eller annat ursprung, äger erforderliga
hållfasthetsegenskaper. Plätterade lättmetaller, som varken
till sin kärna eller med avseende på plätteringen bestå
av duraluminium, kunna av förut nämnda orsaker ej
uppnå plätterad duraluminiums och i synnerhet ej
dural-plats höga egenskaper.
Duraluminiums betydelse ökas år från år och talrika
försök visa så gott som dagligen, att denna metall i
mekaniskt och framför allt i kemiskt avseende är
vida-motståndskraftigare, än man förut antagit. I samband
med de delvis överraskande resultat, som man gjort med
duraluminium som ersättning för andra metaller, torde
ett omnämnande av några nya användningsområden vara
på sin plats.
Den tyske teknologen dr Beck har sålunda företagit
beaktansvärda försök med duraluminiumnitar. De
besitta, enligt vad dr Beck i ett föredrag i Deutsche
Gesell-schaft für Metallkunde framhöll, en större hållfasthet
än de nitar, vilka vanligtvis användas vid
sammanfogning av aluminiumplåt osv. Vid dessa försök skedde
nit-ningen på den kalla vägen för hand med
tryckluftverk-tyg eller med nitmaskiner, alltefter nitarnas storlek. Med
avseende på nitarnas form gjordes det viktiga rönet, att
ej halvrunda huvuden utan huvud i form av en stympad
kägla voro de ändamålsenligaste.
Hittills har man varit tvungen att tillverka skeppen
på stora vävstolar av stålplåt. Sådana skepp kunna hava
en längd av upp till 750 mm och en vikt av 8 kg. Man
ersatte nu stålplåten med duraluminium och
nedbringade på så sätt vikten med 50 %. Det har även lyckats att
framställa velocipedramar av duraluminium. Även inom
skeppsbyggnadsfacket användes numera duraluminium,
bl. a. för bela spantskelett och för vattentäta skott.
Erik Hallström.
Bolinders.
J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolag.
(Ur en artikel i Skandinaviska Kreditaktiebolagets kvartalsskrift okt. 1929.)
Bolinders verkstad grundades 1844 av bröderna Jean
och Carl Gerhard Bolinder, vilka då voro resp. 31 och
26 år gamla. Båda hade något tidigare hemkommit från
en studieresa i England, till vilken den äldre brodern
erhållit understöd av Jernkontoret och
Kommerskollegium. Under denna studieresa synas de ha fått
uppslaget till den nya verkstaden, vilken torde ha grundats
huvudsakligen med tanke på att i Sverige införa spisar
av gjutjärn efter engelskt mönster. Sådana spisar hade i
England vunnit utbredning, men de måste för den
svenska marknaden omkonstrueras till vedeldning.
Dylika spisar utgöra ännu en av Bolinders mest kända
tillverkningar, men tyngdpunkten av produktionen har
under årens lopp flyttats över till andra fabrikat.
Företagets ledning har ända till i våra dagar alltid
innehafts av familjen Bolinder. Efter verkstadens båda
grundare, som avledo 1892 och 1899, har ledningen från
1888 innehafts av direktör E. A. Bolinder, son till C. G.
Bolinder. Direktör E. A. Bolinder, som ännu deltar i
företagets ledning, överlämnade 1927 på grund av
något försvagad hälsa den närmaste ledningen till
direktör Kristoffer Huldt, som nu är bolagets vice
verkställande direktör. Det är under E. A. Bolinders ledning,
som verkstaden haft sin största utveckling och bl. a.
genom upptagande av motortillverkningen skapat det
arbetsområde, som nu är företagets förnämsta.
Bolinders verkstad ligger ännu kvar på samma plats
i Stockholm, där den grundades. Man valde för
verkstaden ett område vid Klara sjö, som medger
sjöförbindelse åt Mälaren och Saltsjön från verkstadens egen
kaj. Verkstaden ligger ock alldeles i närheten av
Stockholms centralstation. F. n. disponeras här ett område
av omkring 30,000 kvm. När detta icke mera förslog,
tog man år 1908 ett radikalt steg och flyttade praktiskt
sett hela gjutgodstillverkningen till Kallhäll vid
Mälaren, ca 30 km från Stockholm. F. n. utgör
arbetarantalet hos Bolinders ca 1 400, därav omkring 1 000 vid
verkstäderna i Stockholm.
Den första tillverkningen bestod som sagt av spisar
av gjutgods. Detta verksamhetsområde blev snart
utvidgat genom upptagande av flera andra tillverkningar av
gjutgods, främst för hushållsbruk, såsom kaminer,
köttkvarnar m. m. Därjämte har verkstaden också levererat
vanligt handelsgjutgods.
Verkstaden byggde den första -sågramen redan
1849. Redan några få år efter verkstadens grundande
gick man alltså in på detta betydelsefulla arbetsområde,
som sedermera under ett par generationer varit en
ständig källa till Bolinders världsberömmelse. Emellertid
kunde ingen 1849 ana, att den uppgift, verkstaden då
givit sig in på, skulle bliva så utomordentligt viktig.
Den svenska sågverksindustrin låg nämligen då ännu i
sin linda. En sågverksindustri i modern bemärkelse
dateras i Sverige först från 1848, då Sveriges första
ångsåg tillkom vid Wifstavarf. Det är av intresse att
sammanknyta här nämnda båda årtal 1848 och 1849, ty
därav framgår, att Bolinders varit med ända från den
svenska sågverksindustrins barndom och följt
densammas hela utveckling med sina konstruktioner av
arbetsmaskiner. I själva verket kan man säga, att Bolinders i
mycket hög grad medverkat till sågverksindustrins
utveckling. Detta var ett naturligt arbetsområde för en
svensk mekanisk verkstad, men fördelarna voro
ömsesidiga, ty den svenska sågverksindustrins höga tekniska
standard har endast möjliggjorts genom en intim
samverkan mellan konstruktören och tillverkaren av såg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
