Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 1. Hjälpapparater för elektriska mätningar - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA MÄTNINGAR
Fig. 1/2. Normalmctstårid med skilda ström=
och spänningstilledningar.
Normalmotstånd. Med detta namn avser
man fasta motstånd, vars resistans med
stor noggrannhet injusterats till jämna tio*
potenser, från 10~5 till 105 ohm. Största
vikt är lagd vid att få resistansen obe*
roende av temperaturen och tiden, men
genom bifilärlindning äro även induk*
tans och kapacitans låga. Åtminstone de
lägre motståndsenheterna äro försedda
med skilda ström* och spänningstilled*
ningar enligt fig. 1/2, varvid det är mot*
ståndet mellan förgreningspunkterna, som
har det uppgivna värdet.
Den tillåtna belastningen är av storleks*
ordningen 1 watt men ökas minst 10
gånger om motståndet placeras i olja.
Den uppgivna resistansen är riktig på
ca 0,oi % när. På grund av åldring hos
motståndsmaterialet kan en viss ändring
med tiden förekomma, den är som regel
mindre än 0,ooi % per år. Det vanligaste
motståndsmaterialet är manganin, men
även andra legeringar ha på senare tid
prövats, t. ex. guld*kromlegeringar, silver*
mangan*tennlegeringar, isabellin och novo*
konstant.
Litteratur: Neue l*Q*Normalwiderstände,
ATM Z 111-3 (1931); l*Ohm*Normal*
widerstände aus Reinmetallen, ATM Z
111—4 (1934); Schulze, A. Widerstands*
werkstoffe für Normalwiderstände, ATM
Z 931—6 (1940); Schulze, A. Phys. Z. 42.
1941, s. 6 (Ag*Mn*Sn).
Induktansnormaler. Man skiljer på abso=
luta normaler, vilkas induktans kan beräk*
nas ur dimensionerna, och sekundära nor*
maler, vilkas värde erhålles genom jäm*
förelse med absoluta normaler eller på
annat sätt.
Absoluta normaler utföras som cylin*
derspolar i ett lager. Resistansen blir däri*
genom relativt hög. Sekundära normaler
lindas däremot så att förhållandet mellan
induktans och resistans blir så stort som
möjligt, detta uppnås med en kort spole
i flera lager enligt s. 884, jfr data i tab.
1:2. Såväl induktans som resistans äro
frekvensberoende på grund av strömför*
trängningen, den motverkas genom an vän*
dande av lits*tråd. Vid normaler för höga
frekvenser måste även kapacitansen hållas
låg, vilket kan ske genom speciella lind*
ningsförfaranden. Spolarna lindas vanligen
på en stomme av marmor eller porslin.
Litteratur: Zickner, G. Induktivitäts*Nor*
male, ATM Z 121*1,2 (1935).
Kapacitansnormaler. Även kapacitansnor*
maler äro dels absoluta, dels sekundära.
Absoluta normaler göras med geometriskt
enkla former. I området 10 pF till 0,i /"F
göras de som luftkondensatorer och ha
synnerligen högt isolationsmotstånd och
helt försumbara dielektriska förluster. Då
luftkondensatorer lämpligen ej kunna gö*
ras större än ca 0,i måste högre en*
heter göras med glimmer eller glas som
dielektrikum.
Tab. 1:2. Data för induktansnormaler från PTR på 0,m H.
Resistans Kapacitans Längd Diamefer Antal varv
Absolut normal 15 Q _ 162 mm 355 mm 162
Sekundär normal 5,i Q 43 pF 31 mm 62 mm 350 i 19
(inre) lager
878
FNGENJÖRSH ANDBOKEN l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
