Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rem transportörer
nad kan uppgå till tredjedelen och mera
av totala anläggningskostnaden, är ömtålig
och kan vid dålig planläggning med otills
fredsställande skyddsanordningar och brist*
fällig tillsyn skadas ell. helt förstöras. Av*
lastning på andra ställen än över ändskiva
kräver särskilda anordningar och åverkar
i regel remmen på ogynnsamt sätt. An*
läggningskostnaden är praktiskt taget pro*
portioneli mot transportörens längd, vilket
ekonomiskt begränsar transportsträckan.
Denna olägenhet kompenseras i viss grad
av den låga kraftförbrukningen.
Mycket talar för en ökad användning av
remtransportörer för långa transport*
sträckor. Kraftförbrukningen är låg och
kostnaden för personal ytterst obetydlig.
Genom att anordna flera transportörer ef*
ter varandra kunna transportsträckor om
en km och mera lätt åstadkommas. Är ka*
paciteten samtidigt stor, torde inga andra
transportanordningar kunna ekonomiskt
konkurrera, den automatiska linbanan
möjligen undantagen. I USA finns en an*
läggning, bestående av 19 st remtranspor*
törer i följd med en sammanlagd träns*
portlängd av nära 7 km. Den längsta
transportören är ca 730 m lång. Rembred*
den är genomgående 1200 mm, och kapa*
citeten ca 800 ton kol per tim vid en rem*
hastighet av 2,5 m/s. I Sverige ha rem*
transportörer med L = 300 m utförts. En
anmärkningsvärd anläggning med hänsyn
till kapaciteten utgöra malmutlastningsan*
ordningarna i Oxelösund, vid vilken en
serie remtransportörer utlasta järnmalmen
med en kapacitet av ca 900 ton/h.
Allmänna anordningar
Vid vanligt utförande (fig. 3/1) löper
remmen över ändtrummorna A och B, av
vilka normalt toppskivan A är drivtrumma
och motskivan B spänntrumma (jfr Kap.
1 under »Remtrummor och remrullar» s.
305). Överparten av remmen är i regel
Fig. 3/1. Allmän anordning av remtrans*
portör. A — topptrumma, drivtrumma, B =
fottrumma, spänntrumma, C=bärrulle,
rullställ. D = returrulle, E=kantstyrrulle,
F=bryttrumma. G = remborste, M = elmo=
tor.
lastpart och vilar på ett antal bärrullar.
Vid transport av bl. a. kokflis och träav*
fall samt lätt partigods (bräder o. d.) och
styckegods förekommer det dock ofta, att
remmen får löpa på en träbotten eller i
en ränna av plåt med träfoder s. k. slä=
pande rem. För tyngre gods och längre
transportsträckor medför en dylik anord*
ning alltför stor friktion och stort slitage
av remmen. I det följande förutsättes, att
bandet löper på rullar. Kullagrade rullar
äro avgjort att föredraga framför rullar
med glidlager, dels med hänsyn till den be*
tydligt mindre friktionen och dels med
hänsyn till det mindre smörjningsarbetet.
Bärrullar utföras numera allmänt av tub*
material med diametern 75—150 mm. Van*
ligast äro 100 och 125 mm rullar. Gjutna
rullar förekomma även, t. o. m. kokillhär*
dade för speciella ändamål, men de äro
Fig. 3/2. Sektion genom remtransportör.
MASKINTEKNIK
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
