Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLASTMATERIAL
Fig. 23/18. Hårdheten enligt Brinell (125
kg, 5 mm, 30 s.) för fenolharts-pappers=
laminat (två fabrikat).
typen pressmaterial. I synnerhet för la?
minat brukar man också mäta hårdhets?
talets avtagande med temperaturen (fig.
23/18).
Vid andra metoder arbetar man med en
under provet kontinuerligt stegrad tem?
peratur och anger som mått på värmehåll?
fastheten den temperatur, vid vilken en
viss formförändring inträtt. Vid det i
Tyskland normerade provet enligt Mar?
tens (VDE 0302/VII. 40) fastspännes prov?
staven (120x15x10 mm) vertikalt i nedre
änden, och staven utsättes för ett böjande
moment av 50 kgf/cm2 genom viktbelast?
ning av en i övre änden anbringad häv?
stång. Temperaturen höjes 50° C per
timme och den temperatur avläses, vid
vilken hävarmen till följd av stavens böj?
ning sjunkit 6 mm på ett avstånd av 240
mm från provstaven.
Vid det amerikanska provet (ASTM
D 648—41 T) upplägges provstaven
(127X12,7X12,7 mm) horisontellt på två
stöd av föreskriven form, 102 mm från
varandra, och mitt emellan dessa an?
bringas en last av 2,5 kg. Temperaturen
höjes med 0,5° C per minut, och den
temperatur avläses, då nedböjningen upp?
går till 0,254 mm mitt på provstaver».
Slutligen må nämnas en tredje prov?
metod, enligt Vicat (VDE 0302/VII. 40),
vid vilken en nål av fastställda dimensio?
ner under konstant last tryckes in i press?
materialet, under det temperaturen höjes
på samma sätt som vid martensprovet.
Den temperatur, för vilken ett visst in?
trycksdjup nåtts, anges som mått på vär?
mehållfastheten.
Vicats provmetod lämpar sig bäst för
termoplastiska material, för övriga konst?
hartsmaterial blir temperaturen så hög, att
man måste förutsätta, att förändringar
skett i materialet. I tabellen ha därför en?
däst mätvärden enligt Mårtens och det
amerikanska provet medtagits. Såsom
framgår av tabellen äro dessa av ungefär
samma storleksordning. Det är ju att
vänta, att pressmaterial på bas av härd?
bara konsthartser skola behålla sin håll?
fasthet till högre temperatur än termo?
plastiska material, och värmehållfastheten
förbättras ytterligare genom användning
av oorganiskt fyllmaterial. Av de termo?
plastiska materialen ha cellulosaderivaten
den sämsta värmehållfastheten. Dock kan
man för triacetat uppnå goda värden. Po?
lymerisatens värmehållfasthet beror bl. a.
av polymerisationsgrad och mjuknings?
medel. För exempelvis polystyrol kan man
sålunda finna så olika värden på martens?
temperaturen som 60 och 85° C.
Det må uttryckligen framhållas att er?
hållna resp. angivna temperaturvärden
ingalunda äro att fatta så, att man under
alla förhållanden kan använda ett ma?
terial upp till exempelvis martenstempe?
raturen. Oe utgöra endast ett relativt mått
på benägenheten till formförändring i
värme.
Fuktupptagning (tab. 23: 1 b). Ett pressma?
terials benägenhet att upptaga fukt hör till
de viktigare egenskaperna och är av sär?
310
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
