Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄTNINGAR OCH FÖRUNDERSÖKNINGAR
sta stången för anslutning till borrspetsen
är dock endast 80 cm, så att även denna
del blir totalt l,o meter.
Neddrivningen av borren försiggår genom
belastning och vridning. Belastingen åstad?
kommes genom att man fastsätter en skruv?
klämma å den fria ur marken uppskju?
tände borrstången. Skruvklämman väger 5
kg, belastningen göres med järnvikter i allt
2 st. à 10 kg och 3 st. à 25 kg, så att max.
belastning blir 100 kgf. För vridning av
borren finnes en särskild svängel, som
skruvas fast å den översta borrstången.
Borrens nedsjunkning iakttages först för
enbart belastning med successiv ökning av
vikterna. Noggrant protokoll föres för
nedsjunkningen vid varje viktökning, och
nya vikter läggas ej på, förrän den förra
nedsjunkningen praktiskt taget avstannat.
När borren ej sjunker mera med full
belastning 100 kgf påbörjas vridningen,
vilken alltid måste ske medsols. Vid mot?
sols vridning skruvas borrstängerna från
varandra och man förlorar borren. Pro?
tokoll föres över nedsjunkningen för varje
25 halvvarv. Skulle lösare lager ånyo på?
träffas, så att borren sjunker utan omvrid?
ning antecknas denna nedsjunkning sär?
skilt. Eventuellt minskas belastningen vid
mycket lösa lager.
Vridning av borren i fasta lager får ej
ske med större kraft än vad en man för?
mår.
Då det slutligen ej är möjligt att sålun?
da sänka borren mer, vilar spetsen på fast
underlag. Därest detta består av en hård
jordart kan borren vanligen ej omvridas
mera, därest spetsen däremot vilar mot
berg eller på sten kan vridningen fortsätta
utan nedsjunkning.
För att utröna om motståndet endast
är en tillfällig fasthet i marken, lyftes hela
borren eller enbart vikterna några dm och
släppas ned för att åstadkomma stötar.
Fig. 3/2. Schema för protokoll över son=
der ing.
Vid stenig grund kan borren naturligtvis
ofta stoppa mot sten utan att nå ned till
verkligt fast botten. Endast genom son?
dering av ett flertal närbelägna punkter
kan man då avgöra den verkliga belägen?
heten av fast botten.
Därest markens ytskikt är särskilt hårt
att genomtränga eller består av vägbana
eller dylikt, bör detta ytskikt först genom?
grävas för att ej förrycka resultaten av
sonderingarna i övrigt.
Om sonderingen utföres i fritt vatten,
t. ex. från flotte eller från is, måste man
avstyva den fria delen av borren genom
att omsluta den med ett fritt upphängt av?
styvningsrör.
Uppdragning av borren sker med hjälp
av en hävstång eller med domkrafter,
men ej genom vridning motsols.
Protokoll utföres vanligen grafiskt på rut?
papper enligt fig. 3/2, där tvärstrecken till
vänster om borrbeteckningen angiva ned?
sjunkning vid enbart belastning med an?
given vikt och tvärstrecken till höger an?
giva nedsjunkningen genom vridning för
varje 25 halvvarv.
Genom skrapljudet vid borrens ned?
sjunkning kan en van person i någon mån
1058
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
