Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
nöje av att titta på henne så där? Vad ville han henne?
Varför kunde han inte hålla sig nere i societeten som
de andra unga herrarna, på tennisplanen, i
kaffeträd-gården? Kunde man inte ens i barnkammaren få vara
i fred för kurtisörer? Tänk, om det var tant Faxe, som
stod bakom detta? Å, Yvonne skulle vilja ge mycket
till för att veta, om han kände fru Faxe och om han
kanske hört talas om de hundratusen.
Men då han suttit där på sin bänk varje dag i en
hel vecka, beslöt hon att göra ett slut på detta
odrägliga obehag. Just som ett crocketparti slutat, gick hon
direkt fram till honom och sade i retsam ton:
— Ni måtte vara mycket barnkär, ni?
Han ryckte till litet, gjorde en rörelse som för att
resa sig, men ändrade tanke och satt stilla, lyfte
endast på panamahatten.
— Ja, det är ju ni också, svarade han med litet sträv
basröst och med något slags brytning, som hon inte
genast kände igen.
— Är jag? utbrast hon förvånad.
— Ja, hur skall man annars förstå, att en ung dam
som ni...
— Ung dam! Hon skrattade till backfischaktigt.
— Ja, vet ni vad, så pass mycket har jag verkligen
varit tillsammans med fruntimmer, att jag kan skilja
på en ung dam och en baby, sade han och smålog
ill-parigt. För resten kan jag slå vad, att edra vackra
hårpiskor äro minst fyra år yngre än ni själv.
Jaså, det var småländska han bröt på.
Hon såg förkrossande högdragen ut, som för att
antyda, att hennes egen och hennes hårflätors ålder ej
angick honom, och han fortfor litet kärvt i det han
reste sig:
L. L 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
