- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
212

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2’ ERNST LUNDQUIST

Kvällen före julafton anlände Gunnar. Tor hade
själv hämtat honom med automobilen vid
Valdemarsviks bangård. Yvonne hade med flit stannat hemma
för att låta sina båda herrar utbyta förtroenden. Men
då hon, medan resenären gjorde halett i sitt rum,
frågade sin man, om Gunnar under vägen talat något om
den där flickan, fick hon till svar: »Nej, inte ett
ord.»

— Försök att få honom att tala om henne, bad
Yvonne, jag är nyfiken och orolig.

Gunnar hade under det halva år han varit borta
förändrat sig rätt mycket till sitt yttre. Han var mindre
slängig i sina fasoner, hade rakat bort den svarta
sil-kesullen från kinderna och låtit mustascherna växa.
Hans ögon spelade ej omkring så gaminaktigt som förr,
de hade liksom djupnat och fått ett visst allvar, som
sällan funnits där förr. Då Yvonne nu såg honom
framför sig i salongens starka elektriska belysning, slog
det henne genast, att han påminde om... den, som hon
alltid fasat för att han skulle komma att likna. Men
i nästa minut var likheten borta och hon tänkte, att
hon kanske var den enda i världen, som varsnat
den.

Han var för övrigt livlig och pratsam som förr och
talade mest om sina egna förhållanden, sedan han
flyktigt hört sig för om hemmets angelägenheter. Han
trivdes briljant i Stockholm, hade från första december
hyrt sig en ny elegant bostad, två rum på nedre botten
hos en hovrättsrådinna von Ahnfeld, ett av de sista
husen vid Strandvägen nära Djurgårdsbron, och där hade
han redan haft ett par små kamratfester, väldigt
lyckade. Gumman var som en mormor för honom. Han
kände redan en massa människor i Stockholm, mest
teaterfolk naturligtvis, av den yngsta generationen, poj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free