Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
det skulle ta för lång tid. För resten, hon hade ju inte
rikstelefon.
Naturligtvis var det den där fördömda
kärlekshistorien. Omöjligt att gissa sig till sammanhanget. Den
där slynan Vanda... vad hon nu hette, hade visst
alldeles förvridit huvudet på gossen, han som annars
tänkte sig för så skarpt och kallt och hade alla
hjärnmekanismens trådar och ledningar i sin makt. Hur var
det överklassens självmordsnotiser brukade vara
stiliserade? »Hastigt påkommen sinnesförvirring...))
Skulle han hinna fram i tid? Han såg på klockan
var femte minut, men glömde genast, hur visarna stått.
Hans huvud kändes tomt och ändå blytungt.
— Kan du inte öka farten?
Någonstädes mitt i en skog i Södermanland kom
bilen i olag och måste göra halt. Ingen
människoboning i närheten, ingen hjälp att få. Tor var oförmögen
att göra den ringaste nytta, han gick bara av och an
vid vägkanten och vred händerna. Chauffören låg
nedhukad på knä, stånkade och svor. Det skymde på,
solen glimmade matt och röd mellan björkarna. Efter
en oändlig tid kunde man äntligen fortsätta igen. Men
gatlyktorna voro tända och klockan var nära sex, då
bilen stannade utanför huset vid Strandvägen.
— Kör till Grand hotell, skaffa bilen under tak,
beställ rum åt mig och ett åt dig själv också. I morgon
bittida kan du fara hem igen hur tidigt du vill, du
behöver inte säga mig till, jag stannar och far med
tåget hem. Du behöver inte tala om för någon där
hemma, att jag har haft så bråttom...
Han slängde till chauffören ett par sedlar, ryckte till
sig resväskan och rusade in genom porten. Nedra
botten till höger... En gråhårig dam öppnade för honom.
— Jag är konsul Herbert... lever han?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
