- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
15

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Tredje söndagen i advent

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

De finna då ingenting hos sig själva, som de kunna grunda sitt
frälsningshopp på eller stödja sin tro vid. Men så bliva då Kristi
gärningar värderika och smakfulla.

Nog handlade Jesus underligt mot sin vän Johannes. Han gick
från stad till stad och från by till by cch uppsökte de nödställda
och halp dem. Men Johannes har han skenbart övergivit; han är
skenbart lämnad åt sig själv; vill han tro, så får han, vill han låta
bli så får han det — så ser det ut. Och Johannes frågar, om Jesus
är den rätte Messias, eller om han skall söka den i någon annan.

Jesus svarade icke, att. han var den rätte, ty det hade även en
bedragare kunnat svara. Men vad Jesus hänvisade t,ill, det kunde
ingen mer än Messias göra. Han sade: "Gån och berätten för
Johannes, vad I hören och sen, blinda få sin syn och halta gå, spetälska
bliva rena och döva höra och döda stå upp och för fattiga förkunnas
evangelium."

När Johannes fick detta svar, tog han utan tvivel fram sin
pergamentsrulle och läste Es. 35, där han visste att Messias var
kännetecknad. Där fann han Messias. Den Johannes som med sina
naturliga ögon hört Fadren och med sina naturliga ögon sett både
Sonen och Anden, är nu avskuren från all tröst i det, att han hört
och att han sett, och så får han söka Messias i ordet, och där fann
han honom även. Må vi beakta detta. Jesus behandlade
lärjungarna på vandringen till Emaus på samma sätt. Luk. 24: 13—31.
Han höll sig dold för dem, till dess de funnit honom i det ord, som
han anförde för dem. Sedan uppenbarade han sig. — Vi hava
samma ord. Må vi söka honom i ordet och tro på honom enligt
ordet.

Lärjungarna sade naturligtvis även, att Jesus hade sagt:
"Och salig är den, som icke tager anstöt av mig". — Har han sett det
hos mig? tänkte nog då Johannes. Ja, han hade nog övervakat
sin vän, fastän han måste ställa sig så kall och likgiltig för att hålla
Johannes vid ordet.

När Johannes lärjungar hade gått, då gav Jesus sitt
erkänn-samma och kraftiga vitsord inför folket för Johannes och sade, att
han var mer än en profet, han var den ängel som skulle bereda
väg för Herren.

’ ’Vår bibel, vår bibel, vårt stöd och vårt ljus,
som lyser oss hem till vårt himmelska hus.
dess ord är vår sköld och vårt svärd uti strid
på vägen, till dess vi gå hem uti frid".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free