- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
27

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Nyårsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyårsdagen.

Joh. 14: 13.

"Allt vad I bedjen Fadren i mitt namn,
det skall jag göra, på det att Fadren må
bliva förhärligad i Sonen."

Det är ett stort och ljuvligt löfte. Och det är dyrbart att få börja

varje år så väl som varje dag och varje stund med ett sådant
löfte från den store, trofaste och pålitlige löftesgivaren.

Ingen människa, varken kungen eller dagakarlen, kan värja sig
för nöd, oro och svårigheter, — nöd, varur ingen människa och intet
mänskligt medel kan hjälpa.

Hur förlorade och hopplösa skulle vi icke allesammans vara,
om vi icke finge lyfta våra ögon upp till honom, som bor i himmelen.
Ps. 123: 1.

Behovet av Gud och umgänge med honom i bönen finnes hos
varje människa, även hos hedningen. Men man använder
varjehanda medel såsom förströelse genom onda sällskaper och dålig
litteratur och arbetsbrådska och mycket annat för att kväva och döda
medvetandet om detta behov. Det bryter sig dock fram ibland
under nöd och faror. Vi känna flera exempel, då t. o. m.
gudsförne-karen överraskats av att ropa till Gud. Då "hädarynglingen"
Victor Lennstrand reste omkring och höll föredrag om att det icke
fanns någon Gud, besökte han även staden L. Även där bedyrade
han käckt och fräckt att det icke fanns någon Gud. ’’Bibelns Gud",
sade han, ’ ’är den största tyrann; jag hatar honom lika mycket,
som min mor älskar honom". Men när han kom in på sitt ram,
utbrast han: "Gud, finns du, så uppenbara dig för mig!" När då
en kamrat och själsfrände till honom — vilken berättat detta, då
han senare blev omvänd till Gud — sade till Lennstrand: "Du är
en kruka! Nyss har du bedyrat, att det icke finns någon Gud, och nu
beder du till honom." Han svarade då: "Ja, jag kommer aldrig
ifrån min mors böner."

Ja, behovet av Gud och umgänge med honom i bönen är stort
och av Gud själv nedlagt i varje människa. Det är därför ett
fasansfullt arbete, som ock medför ett olyckligt slut att kväva detta
behov.

Lika stort som behovet av Gud är, lika stort och saligt är det
att känna Gud och vara förtrolig med honom och tala med honom,
såsom en vän talar med sin vän.

’ ’Att alltid få fly i hans sköte
förljuvar de bittraste timmar."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free