Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Det är ett verkligt paradis här under nöd och lidanden att få
och kunna bedja till den allsmäktige vännen och hjälparen.
När nu Herren så ofta och på så många ställen uppmanat oss
att bedja och försäkrat oss om bönhörelse, så böra vi akta hans ord
och icke låta förvilla oss av djävulen, otron och cle många vidriga
erfarenheter, som vi få genomgå, att försumma bönen och sjunka
ned i hopplöshet och förtvivlan.
Den israelitiska prästen Sakarias, som bad Gud om en son, fick
vänta så länge på bönhörelsen, att han icke längre kunde tro, det
vara möjligt för dem att få någon son, emedan de nu voro så gamla.
Men nog hörde Gud ändå hans bön och det på ett synnerligt
härligt sätt. Han lät honom nämligen bliva fader till förelöparen för
Kristus. Luk. 1: 13—20.
Om än Herren hjälper på det mest underbara och för oss
rentav förvirrande sätt, och hur länge han än dröjer med hjälpen, så
hava vi ingen rättighet att förargas på Herren eller förkasta hans
löften och försäkringar om bönhörelse.
I dagens text försäkrar vår dyre Frälsare: "Allt vad I bedjen
i mitt namn, det skall jag göra." — O, att vi kunde besinna, att det
icke är någon lögnare och bedragare, som giver oss detta dyrbara
löfte och denna hugnesamma försäkran, utan det är det trogna och
samfärdiga vittnet, ja, själva sanningen, som här talar! Bland de
nästan oräkneliga försäkringar, som han givit oss i vår dyrbara
Bibel, hava vi ock detta: "Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig,
ocli du skall prisa mig." Ps. 50: 15.
Nöden är ihärdig, tryckande och marterande. Må vi då flitigt
och under tillförsikt till hans osvikliga löften om hjälp anropa
honom !
Ingen må låta hindra sig av sin ovärdighet; ty han, som
uppmanar oss att bedja, har alltid känt vår ovärdighet djupare, än
vad vi någonsin kunna känna den. Och det är ju därför, att vi äro
ovärdiga, skuldbelastade, arma och eländiga, som han öppnat en
fristad åt oss i sitt namn. Han har ock själv sagt: "De helbrägda
behöva icke läkare utan de kranka." Luk. 5: 30.
Det är såsom kranka och ovärdiga vi få vända oss till honom
för att bekomma hjälp. Därför få vi icke komma med egen
värdighet eller i eget namn. Göra vi det, då erhålla vi varken nåd eller
barmhärtighet, utan vi få då hjälpa oss själva och svara för oss
själva. Kom. 4: 4. Och det kunna vi icke, utan vi gå då förlorade.
O, vilken nåd och salighet, att vi få komma i Jesu Kristi namn!
Då ett land skickar ett sändebud — det må vara en minister
eller en konsul eller till och med en gatsopare •— till ett annat
land med fullmakt att avsluta någon förbindelse, så kommer detta
sändebud icke såsom privat man eller i eget namn, utan det kommer
såsom representant för det land, dess konung och folk, som sänt
det. Bortvisas sändebudet, så hava därigenom dess konung och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
