- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
45

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 4 Söndagen efter Trettondedagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

Matt. 23: 23—28. Domen föll tung över dem, det sköna, lövrika
trädet blev förbannat och förtorkat.

Vi stå nu i samma förhållande, som Israel stod då. Vi hava
Guds rena ord, hans heliga, sakrament och många tempel och
gudstjänstlokaler. — Vi äro ett skönt, lövrikt, av Gud planterat
fikonträd. Men var är frukten? Tänk, om vi umgås så falskt inför
Gud, att samma dorn faller över oss: "Aldrig mer äte någon frukt
av dig". Mark. 11: 14. Må vi akta på vår besökelsetid! Herren
vill ingenting hellre än att bevisa oss nåd.

Lärjungarna förstodo nog icke betydelsen av domen, de fäste
sig endast vid trädets hastiga död. "Och när lärjungarna sågo det,
förundrade de sig och sade till dem: Sannerligen säger jag eder:
Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast göra
sådant som skedde med fikonträdet, utan till och med om I sägen till
detta berg: häv dig upp och kasta dig i havet, så skall det ske.’’

Vi behöva icke fråga, om Jesus verkligt menar, vad han säger,
ty han är sanningen och säger sanningen. Men i detta kunna vi
spegla vår oförmåga att tro och vår stora otro. Emedan vi icke
kunnia, tro, så kunna v,i icke heller flytta några naturliga berg. Dock
komma vi många gånger framför bergshöjder och under
bergstyngder, som äro omöjliga att flytta och lyfta. Men så skänkel• Herren
oss tron, så att vi kunna bedja i tron och — bergen fara långt bort
i fjärran och liksom försvinna i havet. Därför säger ock Jesus i
sista versen av vår text: "Och allt det I bedjen i bönen troende,
det skolen I få".

Må vi då göra, flitigt bruk av detta nådefulla löfte! Han säger
icke, att vi skola få det fem minuter eller åtta dagar efter sedan vi
bedit. Nej, tiden att flytta bergen bestämmer han själv. Men få,
vad vi i hans namn bedja om, skola vi. Han har ock sagt: "Förr
än de ropa, vill jag svara, och medan de ännu tala, vill jag
bönhöra". Men fastän han har svarat, innan vi ropat» och bönhör oss,
medan vi bedja, så har han dock icke sagt, att han genast skall
lyfta, undan bergen. Vi behöva vissa tyngder för att hållas i en
bedjande och beroende ställning till och av honom, och själv
avväger han, huru höga och tunga dessa berg måste vara. Må vi blott
hålla oss till honom och hans ord och löfte samt lämna åt, honom
sätt och tid att hjälpa.

"O Jesus, det blodet, som talar så milt,
Ditt blod, som från korset flöt neder,
Giv, att det på mig ej må bliva, förspillt!
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free