- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
50

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Söndagen Septuagesima

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

ga platsen för att. kunna leva i förening med Frälsaren. Vad
skall jag få därför"? Jag tänker, vi skulle hava lätt för att säga:
Det är ett tal, som förråder, att den mannen eller kvinnan är en
farisé. Det vore dock icke säkert, att vi dömde rätt. Den ton, sinnet
ger åt orden, förråder nog i vanliga fall, om det är barnets
enfaldiga, ärliga fråga eller den gamle tjänarens krav på lön för
utfört arbete.

Hos Petrus var det barnets enfaldiga fråga. Han gick visst inte
och ruvade på den tanken, att han hade stora förtjänster. Och
därför får han av Jesus ett efter frågan lämpligt svar:

"Sannerligen säger jag eder, att I, som haven efterföljt mig,
skolen i den nya födelsen, när Människosonen skall sitta på sin
härlighets tron, sitta även I på tolv troner och döma Israels tolv
släkter." Därmed lät Jesus sina lärjungar förstå, att de voro
kallade till något helt annat än att småsint tänka på belöning för sina
uppoffringar. Ja, han nämner så stora ting, att de väl kunde
fatta, att aldrig deras förtjänster kunde förskaffa dem något så
över-svinneligt stort, som han här omnämner.

Det är ju uppenbart av allt Guds ord, att vi människor icke
kunna förtjäna något inför Gud. Själva Abraham var
berömmelselös, och vem vill då stiga fram och ha några krav på belöning? Se
Rom. 4: 1 och 11: 35! Och på ett annat ställe säger Jesus till sina
lärjungar: ’ ’När I haven gjort allt, vad I ären pliktiga att göra, så
sägen: vi äro onyttiga tjänare."

Därefter säger Jesus, att ingen av dem, som övergivit något för
hans skull, skall förlora något därpå, utan att han skall få
hundrafalt igen och ärva evigt liv. Har någon måst övergiva vänner och
fränder här för Jesu namns skull, så skall han i stället äga; Guds
sällskap. "Vår gemenskap är med Fadren och med hans Son.
Jesus Kristus". 1 Joh. 1: 3. Har någon måst övergiva åkrar och
ängar för hans namn skull, så skall han i dess ställe få den nya
jorden. I stället för hus här skänkes det nya Jerusalem, den stad, som
har grundvalar, vilka icke kunna bäva. Detta är väl i sanning att
"få hundrafalt igen" och därtill "ärva evigt liv".

Många de första skola vara de sista och de sista, de första.
Ingenting är farligare än att hava den sinnesriktningen, att man anser
sig själv såsom den förnämligaste i dygd och fromhet, ty mången,
som har gått med tanken om äreplats i himmelen, skall till slut
häpna över att få det beskedet: "Tag, vad dig tillhör, och gå din
väg", då andra, som här aldrig kommo längre än i
ömklighetsklassen, skola genom Herrens väldiga nåd bliva satta med Jesus på hans
tron.

"Samma arv däruppe i det höga,
Samma himmel, samme Gud och Far.
Herre, Herre, öppna blott mitt öga
För de skatter jag dock verkligt har!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free