- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
52

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Söndagen Sexagesima

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

Ännu är Jesus med oss. Så länge vi hava Guds ord verksamt
ibland oss, är Jesus, fastän osynligen, hos oss. Under sådana
nådefulla förhållanden kunna vi ock komma till sanningens kunskap, till
ljus i såväl frälsningsfrågan som i alla andra, livets frågor. Men
dessa stora nådesförmåner stå oss icke länge till buds, det är blott
under eri liten tid. Vandra vi icke i Jesu gemenskap i ordets ljus,
så vandra vi i mörker och veta icke vart vi gå, och så överfallas vi
av dödens mörker, av förtvivlans mörker och sist av det yttersta
mörkret i den eviga förtappeisen. Må vi akta på de ord, som
judarna föraktade och som vi nu hava: "Vandren, medan I haven
ljuset, att mörker icke må överfalla eder. Medan I haven ljuset, tron
på ljuset, på det att I mån bliva ljusets barn". "Söken Herren,
medan man kan finna honom, åka,lien honom, medan han är när".
Es. 55: 6.

Men ehuru han hade gjort så många tecken inför dem, trodde
de icke på honom, på det att det ordet skulle fullbordas, vilket
profeten Esaias hade sagt: "Herre, vem har trott vår predikan och för
vem har Herrens arm blivit uppenbarad?" Es. 53: 1. Därför
kunde de icke tro, ty Esaias har åter sagt: ’ ’Han har förblindat
deras ögon och förstockat deras hjärtan, att de icke må se med
ögonen och förstå med hjärtat och omvända sig och jag hela dem. Es.
6: 9, 10; 29 : 10. Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet och
talade om honom".

Bibelns ord skola alla, gå i fullbordan. Det Esaias har sagt,
det har ock Gud sagt, detta gäller ock om alla de övriga bibelns
författare. Ovanskrivna dom är fruktansvärd. Orden få dock icke
tolkas så, som om Gud hade bestämt dessa till fördömelse. Nej,
’ ’han vill att alla människor skola, bliva frälsta och komma till
sanningens kunskap". 1 Tim. 2: 4. Vi måste därför läsa ovanskrivna
ord i ljuset av de sista verserna av vår text: "Men likväl trodde
många av rådsherrarna på honom, men för fariséernas skull
bekände de det icke för att icke bliva uteslutna från synagogan. Ty de
älskade äran av människor mera än äran av Gud."

När dessa visste, att han var Kristus, men icke ville mottaga
kärlek till sanningen, icke ville bekänna, vad de visste om Jesu, för
att icke gå miste om den mänskliga äran, då handlade de mot bättre
vetande, då skrymtade de av fullt uppsåt och överläggning. Och
under en sådan sinnesförfattning kunde de icke tro. För en som
tror på Jesus, behövs icke blott kunskap utan ock ett ärligt sinne.

Att många judar, och det förnämligast bland de lärda, skulle
handla så emot den frälsande sanning, som Jesus med ord, vandel
och underverk frambar, det såg och uttalade Gud på Esaias tid,
och det kunde icke bliva ouppfyllt. Det var därför icke Guds utan
deras skuld, att de icke trodde. Och när de icke vördade det ljus och
den kunskap, Gud givit dem, så förblindade han dem. Samma dom
drabbar även i vår tid de kristna, som veta sanningen, men av män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free