- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
69

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 5 Söndagen i Fastan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

5 Söndagen i Fastan.

Joh. 11: 47—57.

Då föreamlade översteprästerna oeh fariséerna det stora rådet oeh
sade: Vad skola vi göra? Ty denne man gör många tecken".
— I förra söndagens text hade judarna begärt att Herren skulle
göra tecken. De sade: "Vad tecken gör du att vi må tro på dig?
Vad verkar du?" Nu hade han bland andra tecken och under även
uppväckt Lasarus från de döda och de hade alltså all anledning att
tro på honom. Men dessa underverk hade på judarna en alldeles
motsatt verkan. De grepos av iver att få honom undan. Ju
tydligare han genom sina gärningar bevisade att han var Guds
Son, den utlovade Messias, ju mer växte deras förbittring. Det
stora rådet sammankallas för att rådslå: "Vad skola vi göra? Ty
denne man gör många tecken".

Då Herren Jesus hade uppväckt Lasarus från de döda, trodde
fördenskull många av judarna på honom. Detta underverk, som
skedde i närvaro av en stor skara vittnen, var så mäktigt och
ådagalade en makt som var omöjlig att förneka. Det väckte därför
allvarliga bekymmer hos Jesu fiender. De sade: "Om vi låta
honom så fortfara, så skola alla tro på honom och romarna skola
komma och taga både vårt land och vårt folk". Såsom människonaturen
alltid är böjd för att visa en frommare yta än som motsvarar det
innersta hjärtelaget så giva dessa fiender sig sken av, att de av
ömhet för land och folk ville stävja Herrens verksamhet bland de
sjuka, nödställda och förtvivlade människorna. Det framgår dock rätt
tydligt, att de voro mest rädda om sin egen ära och sitt eget
anseende. "Alla skola tro på honom", säga de — och hur går det då
med oss, vi, som av ålder ha varit folkets ledare och andliga ljus?
Vi skriftlärda oeh rättskaffens fromma helgon komma att
undanträngas av denne timmerman från Nasaret. Det måste vi
förhindra, ty vad blir det eljes av oss? Vi säga, att salighet kommer av
goda gärningar, och likväl kunna vi icke göra någon av de
gärningar, som han gör. —

De enades om, att han skulle oskadliggöras på ett eller annat
sätt. O, att dessa arma, förblindade människor i stället frågat: Vad
skola vi göra för att varda saliga? Då skulle deras egen nöd
bringat dem till Herrens Jesu fötter för att av honom undervisas till
salighet. Men nej — de "ville icke komma till honom att de måtte
få liv". Sant säger Bengel: "För Herrens maktord viker döden
förr än otron". Och skälet därför är: "Människorna älska mörkret
mer än ljuset, ty deras gärningar äro onda". De sade sig vilja
förhindra, att romarna skulle taga både land och folk, och i stället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free