- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
78

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Påskdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

Hela hans liv var en enda kedja av fullkomlig lydnad för Guds
bud, och den som håller dem, han skall därigenom leva. Guds hela
riksordning skulle ha urspårat i och med det, att en oskyldig
straffats utan att ingripa mot våldet, Kristus har dött i rätt tid för
ogudaktiga, och genom sin död igenlöste han oss åt, Gud med sitt
blod. I Uppenbarelseboken betygar han: "Jag var död, och se, jag
lever i evigheters evigheter." I dessa med många andra ord finna
vi orsaken till hans död.

Vår text i dag försätter oss till den tomma graven i Josefs
örtagård. Utomordentliga anordningar hade blivit gjorda för att
behålla honom i graven. En stor sten hade vältrats för
gravöppningen samt beseglats med Pilati ring. Därtill hade en avdelning
soldater blivit ditsatt för att hindra, att han togs ur graven. Men
intet av allt detta kunde behålla livets furste i dödens famn. Det är
omöjligt, att den helige skulle se förgängelse. Han gick ur graven,
vakten flydde, och en ängel bortvältrade stenen från graven, för att
Jesu vänner skulle kunna se därin och övertyga sig om, att han icke
var där. Och samma ängel förkunnade för Maria Magdalena och de
andra kvinnorna, då de bittida kommo till graven för att smörja
hans lekamen, att han var uppstånden från de döda. (Mark. 16.)
Maria lopp bort och förkunnade för Petrus och Johannes, att de
hade tagit Herren bort ur graven. Dessa i sin ordning lupo till
graven, och det sägs oss att den andre lärjungen (Johannes) lopp
fortare än Petrus och kom först till graven. "Och när han lutade sig
ditin, fick han se sveplinnet ligga där; dock gick han icke in’’. Men
Simon Petrus gick in i graven, då han kom.

Det väcker en viss uppmärksamhet, att Petrus kom sist, han som
alltid brukade viara först. I en söndagsskola blevo barnen
tillfrågade, varför Petrus icke lopp lika fort som Johannes. En liten gosse
svarade då: "Det kom an på, att han hade ett så tungt hjärta." Det
var ett rätt och gripande svar. Petri hjärta var mycket tungt,
ända seda-n han vid kolelden efter förnekelserna hade träffats av
Jesu milda men allvarliga blick och gick ut och grät bitterligen.

Både Petrus och de andra övertygades om, att icke Jesus fanns
i graven, men ingen kom ihåg Jesu ord om, att han skulle uppstå
från de döda. Fariséerna kommo bättre ihåg Herrens ord, ty de
sade : ’ ’Oss kommer ,ihåg, att den förföraren sade: Efter tre dagar
skall jag stå upp från de döda."

Om lärjungarna heter det: ’ ’De förstodo ännu icke skriften, att
han måste uppstå från de döda. Då gingo lärjungarna hem igen" —,
utan tvivel mycket sorgsna över att icke ens få se Jesu lekamen och
bevisa Herren ännu en kärlekstjänst genom att med balsam smörja
honom.

Herren skulle dock icke låta sina lärjungar gå länge i denna
sorg. Han uppenbarade sig för dem, och deras sorg förbyttes i
saligt jubel. "Herren är sannerligen uppstånden", ljöd det från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free