- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
109

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

Trefaldighetssöndag.

Joh. 15: 1—9.

Treenigheten i det enda gudomsväsendet — "Tre uti en oeh en i
tre, o djupa hemlighet!" ■— därom handla dagens texter. I
dagens gamla evangelium talar Jesus om sig såsom den, som farit
ned från himmelen, under det han vandrade på jorden. Detta
visar, att han var Ciud. Där talas ock om Anden, som måste föda oss
till arvingar i Guds rike. I 2 :dra årg. högmässotext, Matt. 28: 18
—20, står, att alla, som skola bliva Jesu lärjungar, måste döpas "till
Fadrens och Sonens och den helige Andes namn". Och vår text
säger oss, att Fadren är förhärligad därigenom, att vi bliva i
Jesus och lians ord, och att vi icke kunna räddas på någon annan väg,
vilket allt visar, att Jesus är ett med Fadren.

Det är en allvarlig, djup och tröstefull liknelse, Jesus giver
oss i dagens text, där han kallar sig vinträdet, Fadren
vingårdsmanen och lärjungarna fruktbärande grenar och de otrogna,
ofruktbara grenar.

Tänk, vilken väckande sanning Jesus uttalar i detta ord: "Var
och en gren i mig, som ieke bär frukt, den tager vingårdsmannen
bort." — Den tager han bort från tillgång till nådens ord och
nådastolen, från Andens väckelse- och omvändelseverk, från nådatiden
och därmed från all nåd, kärlek och barmhärtighet, ja, från all
möjlighet till räddning och hopp. En sådan är utkastad såsom
grenen och förtorkad, och man samlar dem tillhopa och kastar dem i
elden, och de brinna.

Det är den milde Frälsaren, som säger oss dessa allvarsamma
ord, att, om vi icke bliva fruktbärande grenar, så tager
vingårds-mannen bort oss. Det går icke hem då. Nej, vi kastas "i den
outsläckliga elden, där masken icke dör och elden icke utsläckes."
Mark. 9: 43, 44. — Det är djupaste allvar!

Men texten frambär ock ett hav av salighet. Vinträdet
utgöres av stam och grenar, oeh dessa äro ett. Jesus har insatt sig såsom
stam i mänskligheten, och då han tog vårt kött, upptog han hela det
förlorade släktet i sig, han utelämnade icke en enda. I denna
mening äro alla grenar i honom. Denna nådesvälgärning är så stor
och härlig, att den borde kunna föda hela världen på nytt och
värma oss till en ständig, hänförande genkärlek till Jesus. Men det
berör de flesta så litet, att det har icke fått intaga deras hjärtan
eller ändra deras sinnen, ja, de trampa det med sina fötter, gå
fiender till Jesus och äro således ofruktbärande grenar. Det är om
dessa han säger: De äro grenar i mig, som icke bära frukt, och som
därför skola borttagas. Ty ingen människa- kan vara funnen i
Kristus genom tron utan att bära frukt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free