- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
120

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 4 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

1 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.

Joh. 8: 1—11.

Första versen av dagens text består av endast dessa få ord: "Men

Jesus giek till Oljeberget." I all sin enkelhet och korthet dölja
de dock i sig ett helt livs uppoffrande kärlek. De föregående orden
lyda så: "Och var och en gick hem till sitt." Bland dessa många
församlade voro många fattiga;. Hur fattiga de än voro, så hade de
dock ett hem; men en var det, som icke hade något hem, och det var
Jesus. Han, som ägde himmel och jord, blev så fattig, att han icke
hade en tuva att luta sitt huvud ned till. Luk. 9: 58; 2 Kor. 8: 9.
Han kanske genomvakade hela; natten på Oljeberget i bön för oss,
lata bedjare.

’ ’Och bittida om morgonen begav han sig åter till templet, och
allt folket kom till honom, och han satte sig och lärde dem."

Dagen förut hade fariséerna sänt sina tjänare för att gripa
honom. Men Jesu ord grep tjänarna, så att de icke förmådde taga
honom. Joh. 7: 32, 45, 46. Nu försökte fariséerna med list stoppa
munnen på den frimodige läraren, som oförtrutet från den tidiga
morgonstunden och till den sena kvällen undervisade, oeh omkring
vilken skaror till fariséernas förbittring samlade sig.

Vår text berättar om en arm kvinna, hos vilken djävulen lyckats
uppegga köttets orena lustar, så att hon fallit i den skamliga
hordomssynden, vilken är en sådan farlig och skadlig synd, att Gud
hade belagt den med dödsstraff. 3 Mos. 20: 10; 5 Mos. 22: 22.

Paulus varnar allvarligt för denna synd och säger: ’ ’Flyn
skörlevnaden ! All synd som en människa gör, är utom kroppen, men
den, som övar skörlevnad, han syndar, mot sin egen kropp.’’ 1 Kor.
6:17, 18. Och en sångare ropar mot denna smygande, tjusande,
förblindande, farliga fiende:

"Gud hjälpe mig för Jesu död och möda
att otuktslustan strax i födseln döda;
ty mången, som till himmelen var lärd,
har stupat ned för detta grymma svärd."

För fariséerna var det. ett fynd att finna denna kvinna i ett
sådant förhållande, att hon enligt Guds egen lag måste dö. De tänkte:
fridömer Jesus henne, då handlar han i uppenbar strid mot Guds
lag, och då blir det lätt för oss att döda honom. Fördömer han
henne, då har han därmed visat, att han icke har rättighet att för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free