- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
121

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 4 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

låta alla uslingar, som han hittills har gjort. Hur Jesus än
handlade så kunde han — så tänkte fienderna jublande — icke komma
ur den omkring honom lagda snaran. Segervissa sade de: ’ ’Mästare,
denna, kvinna har å bar gärning blivit beträdd med hor. Och Moses
har bjudit oss, att sådana skola stenas. Vad säger då du? Men
detta sade cle för att fresta honom, på det de måtte kunna anklaga
honom.’’

Och verkligen synes han inför fariséerna för första, gången vara
förlägen om svar. Han teg och böjde sig ned och skrev med
fingret på jorden, som om han icke vetat, vad han skulle svara eller göra.
Fariséerna blevo ock glada över denna hans förlägenhet, och för att
han icke skulle få tid att finna ut ett sätt att reda sig ur klämman,
upprepade de ivrigt: Vad säger du? Vad säger du? "De vidblevo
att fråga honom."

Deras glädje blev dock icke lång. När han reste sig, syntes han
icke alls förlägen. Klart och tydligt fällde han dömen: "Den av
eder, som är utan synd, han kaste den första stenen på henne. Och
åter böjde han sig ned och skrev med fingret på jorden."

Kvinnan skulle enligt den borgerliga lagen dödas.
Förmodligen hade hon icke blivit rannsakad och dömd vid vederbörlig
domstol. Därför hade dessa åklagare såsom privata personer ingen
befogenhet att verkställa straffet. Den ena syndaren skall icke stena
den andra. Den officiella domstolen och dess tjänare däremot, de
äro i sin ämbetsutövning Guds tjänare och hava därför ingen
rättighet att försumma den brottsliga handlingens prövning eller en
rättvis dom såväl som dess verkställning. Jesus bemäktigade sig icke
den världsliga makten eller satte sig på den domstolen. Luk. 12: 24.
Och vad sedelagen angår och de eviga strafflidanden, som denna lag
belägger varje syndig människa med, så led Jesus dessa straff,
varigenom han försonade hela världen och utplånade allas synder i sitt
blod. Därför va,r han i sin fulla rätt, då han förlät även de största
brottslingar deras synder. Och då han ännu i dag gör det, så är
han i sin fulla rätt. Lovat vare hans namn!

När kvinnan blev förd till Jesus, då blev hon förd i närheten av
nådastolen, syndares fristad. I Jesu närhet och av hans heliga och
kärleksfulla väsen, blev hon så belyst och berörd, att hon gick icke
från Jesus. Fastän åklagarna gått och Jesus stod lutande mot
jorden, så att hon hade full frihet och lätt att komma därifrån, stod
hon nu frivilligt kvar. Hon fick snart höra den ljuvliga förlåtelsens
friande dom; och då var hon redan vid — nådastolen och i fristaden.

Jesu allvarliga och rättvisa dom, att den, som var utan synd,
skulle börja, med stenkastningen, träffade åklagarna i samvetet.
"De kände sig överbevisade av samvetet och gingo ut den ene efter
den andre, begynnande med de äldste intill de siste, och Jesus blev
lämnad allena och kvinnan, som stod där kvar."

De voro överbevisade av samvetet, att de ock voro brottsliga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free