- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
140

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 10 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

27 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.

Joh. 8: 21—30.

Dagens text står med sitt innehåll i nära sammanhang med det

gamla evangeliet på denna dag, där vi läsa om, att Jesus grät
över Jerusalem, emedan dess innevånare icke besinnade, vad som
hörde till deras frid, och icke kände den tid, då de voro sökta. Han
sade till dem, hur det skulle gå, då han drog sig undan och de
romerska härarna skulle predika för dem med svärd och eld. Det är
samma fruktansvärda straffdom, han uttalar över dem i dagens
text, då han säger: "Jag går bort, och I skolen söka mig, och I
skolen dö I eder synd. Dit jag går, kunnen I icke komma."

Den, som är oren, bär olyckan- i sitt eget väsen och kan som
sådan icke vara eller komma till lycka och glädje. Jesus var ren och
hade lyckan i sig själv; han kom från himlens glädje, oeh dit
vände han åter. Han ville hjälpa judarna hem till sig, men de ville
icke komma till honom för att hava liv. Joh. 5: 40. Själva kunde
de icke göra sig så heliga som Gud. "Där jag är, dit kunnen I icke
komma". Joh. 7: 34. Men den, som icke kan bliva, vad Jesus är,
kan icke heller komma till hans himmel. Går han bort, som är vår
försonare och vår rättfärdighet, då dö vi i vår orenhet och gå
förlorade.

Kära vänner, må vi icke stöta bort vår vän och Frälsare! Må
vi akta på vår besökelses tid, eljes går det oss, som det gick judarna.

Judarna -aktade icke den fruktanvärda domen utan sökte
avbryta udden genom att på det mest kränkande sätt håna honom.
De sökte nämligen att. göra honom till en sådan brottsling, att de
icke kunde komma till honom eller till lika stor brottslighet. De
sade: "Icke vill han väl dräpa sig själv" — och fara till
förtappeisen, — "eftersom han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?"

Oaktat deras hån fortfor dock Jesus att tala kärleksfullt,
varnande och väckande. Han visade dem, att de icke voro så heliga
och höga, att de skulle hava svårt att komma ned i uselhet, synd och
förtappelse. "Oeh han sade till dem: I ären nedanefter, jag är
ovanefter; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen.
Därför sade jag eder, att I skolen dö i edra synder, t.y om I icke
tron, att det är jag, skolen I dö i eder synd".

"Det är jag". Judarna förstodo icke detta, emedan de
betraktade Jesus såsom en vanlig människa. I de flesta fall är det
meningslöst, om en människa säger om sig: "Det är jag. Hon måste
säga vem och vad hon är, om det skall bliva någon mening i hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free