- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
153

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 14 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

27 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.

Joh. 5: 1—14.

Idagens text hava vi en av de många älskliga berättelserna, som
måla för oss Herrens Jesu ömma hjärtelag emot de arma,
nödställda och olyckliga. Aldrig visade han bort någon sådan, som i
sin nöd vände sig till honom. Men icke nog därmed att han
mottog och hjälpte till kropp och själ dessa stackare, som kommo till
honom. Dagens text visar, att han uppsökte dem, som icke kunde
komma till honom.

Mannen i vår text var riktigt förlorad: han låg visserligen nära
den damm, där många inför hans ögon hade blivit helbrägda, men
han kunde dock aldrig komma i dammen. 1 trettioåtta år hade han
legat och haft ett svagt hopp att bliva hulpen i dammen, men aldrig
lyckats. Det var många och långa nödens år. Av sista versen i vår
text vill det synas, som om han själv genom ett lastbart liv varit
orsaken till sin olycka. Och just denna ovärdige och eländige
syndare uppsökte Jesus oeh hjälpte till både kropp och själ. Sådana
bevis behöva vi låta Guds Ande inskriva i våra hjärtan till hopp för
oss i nödens och prövningens långa år.

Jesu död är det största och kraftigast talande kärleksbeviset.
Men det händer ofta., att vi icke se det, men att en sådan här enskild
kärleksgärning kan fängsla oss oeh giva hopp och tillförsikt.

I Esters bok 9 kap. läsa vi om purimsfesten, vilken firades i
Israel den dag, då Jesus gjorde den i vår text omtalade mannen
helbrägda.

"Men vid fårporten (Nehem. 3: 1) i Jerusalem ligger en damm,
som på ebreiska även heter Betesda (barmhärtigbetsort), med fem
pelargångar. I dessa lågo en stor mängd sjuka, blinda, förtvinade,
som väntade på att vattnet skulle röras. Ty en ängel steg tidtals
ned i dammen oeh upprörde vattnet. Den, som nu först steg ned i
vattnet, sedan det hade blivit upprört, han blev helbrägda, med
vilken sjukdom han än var behäftad."

För våra synders skull är marken förbannad (1 Mos. 3—17),
och vi lida av många sjukdomar. Det är därför en stor
barmhärtighet av Gud, att han än i dag låter många hälsogivande örter
uppspira oeh många hälsokällor framvälla på marken. Den i vår text
omnämnda dammen var dock ovanlig, i det att de blevo botade, vad
sjukdom de än hade, och att de blevo ögonblickligen helbrägda,
endast de kommo i vattnet, sedan ängeln upprört det. -— Tänk vad Gud
kan hastigt och lätt böta vilken sjunkdom som helst! Men det är
ju ock för oss underligt, att icke .mer än i en sänder kunde botas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free