- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
154

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 14 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

varför somliga kunde få ligga i värk och vånda i
trettioåtta år. — Du har kanske legat sjuk i trettioåtta år och sett
andra bliva botade eller fått resa hem till den eviga hälsan oeh
glädjen men du ligger ännu i ditt elände och tänker, att du är övergiven
oeh förlorad för både tid och evighet. Du knotar ofta: Varför
hjälper icke Herren mig? Vill ban icke, eller kan han icke hjälpa mig?
Jo, han både vill och kan. Men han har sina visa kärleksavsikter
även med din sjukdom. När det är dig gagneligt, då kommer han
på ett eller annat sätt med hjälpen; och till dess får du ligga, fastän
sjuk, på Guds barmhärtighet.

Hade mannen i texten något år förut haft någon, som, då
vattnet var upprört, hulpit honom i före andra, så hade han nog icke
lärt känna Jesus och hade i så fall gått förlorad. Således voro hans
trettioåtta lidandesår en barmhärtighetstid. Tänk, om det är så med
ditt långa lidande.

Jesus ville givai honom lekamlig hälsa, men framför allt ville
han frälsa hans själ. Därför söker han verka tro hos honom. I den
avsikten frågar han: ’ ’Vill du bliva helbrägda ? Den sjuke svarade
honom: Herre" — tänk att den sjuke genom denna fråga redan såg
Jesus som Herre! —"jag har ingen människa, som kan" -—- just då
är rätta, tiden för Herrens hjälp, när man icke kan något själv och
icke har någon människa, som kan — "kasta mig i dammen, när
vattnet blivit upprört; och just då jag kommer, stiger en annan ned före
mig." Det hade varit många pinsamma stunder under de
trettioåtta åren att ligga och vänta dag efter dag på den underliga och
hoppgivande synen att vattnet kom i rörelse; så kom den stunden,
mannen kom ock fastän under fruktan att icke hinna fram, men
så kom han fram till dammen, nu är helbrägdagörelsen blott ett
ögonblicks verk, tänkte han, men just då, när han redan njuter av
försmaken av hälsan, då stiger en annan ned före honom, och han
får hopplös krypa tillbaka till sin pelargång. Det var i sanning
marterande.

Nu tillgick det dock annorlunda än alla andra dagar. Nu kom
hälsokällan till honom, det livgivande vattnet, som alltid var i
rörelse till syndares lekamliga och andliga hälsa. "Jesus sade till
honom : Stå upp, tag din säng och gå. Oeh strax blev mannen
helbrägda, tog sin säng och gick. Men det, var sabbat på den dagen."
Ja, i sanning var det sabbat för mannen i mer än en betydelse.

Den hjälplösa belägenhet, i vilken mannen så länge hade varit,
är en bild av huru platt, förlorade vi alla äro i andligt avseende.
Ingen kan. hjälpa sig själv och ingen kan hjälpa sin broder. Men så
kommer Jesus, den rätta hälsobrunnen, oeh säger ett ord, och allt
är väl. — Sängen har man sett såsom en bild av vår onda natur
med alla dess lustar och begärelser, i vilken man ligger vanmäktig
och fjättrad, till dess man får ett avlösningens ord av Jesus. Sedan
slipper man ligga fjättrad i synden; men man blir den heller icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free