- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
165

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 18 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

27 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.

Joh. 10: 23—38.

Idagens text se vi Jesus omringas av judarna. O, att det hadvi
varit frälsningsbegär och kärlek till honom, som drivit dem till
detta! Men det var motsatsen. "Huni länge håller du oss i
ovisshet?" säga de. Klart och tydligt hade han sagt dem, vem han var.
Joh. 2 : 16; 3 : 36; 4: 26; 5: 19—47; 6: 35—58; 7: 16, 17; 8: 58.
Men de ville icke tro sanningen. Och likväl är det på honom de
skjuta skulden för sin ovisshet. Så är det ännu i dag. Yi hava
hans tydliga ord i frälsningsfrågan, men dem vilja vi icke tro, och
så följer ovisshet. Och för den ovissheten skjuta vi skulden på
Herren.

’ ’Om du är Kristus, så säg oss det fritt ut! Jesus svarade dem:
Jag har sagt eder det, och I tron icke de gärningar, som jag gör i
min Faders namn (såsom Gud), de bära vittne om mig." Ingen
har talat så som han, och ingen, nej ingen har någonsin gjort
sådana gärningar som han gjorde. De voro och de äro ovedersägliga
bevis för att han var Kristus.

"Men I tron icke, ty I ären icke av mina får, såsom jag sade
eder." För den, som icke vill tro, hjälper inga bevis. Och likväl
låtsiar man, att man vill komma till visshet. O, vad människan är
ond och vrång!

"Mina får höra min röst, och jag känner dem, och de följa
mig". Hästen och hunden äro kända såsom kloka och räven och
ormen såsom listiga djur, men fåren såsom dumma. Därtill sakna
de försvarsvapen. Deras räddning ligger helt och hållet i herdens
hand. Men de hava en fin hörsel och kunna skilja herdens röst
från alla andras röster. Och så länge de följa herden, kan ingen
ulv taga dem; men övergiva de herden, som lever ibland
fårahjorden och vakar över den (så är förhållandet i Österlandet, varifrån
bilden är tagen), och börja att gå för sig själva efter eget behag, då
äro de förlorade.

Så är det ock med Jesu lärjungar, vilka ban liknar vid och
kallar för sina får. De äro alla galna och senhjärtade att tro
skrifterna. De hava ingenting att värja sig med emot helvetesulven. Men
trots all deras naturliga dårskap och otro, så hava de genom nya
födelsen och smörjeisen av den helige Ande en fin hörsel. Bibelns
ord vörda de, ty där hava de sin herdes röst. Oeh när bibelns ord
framhållas uppblandade med mänskliga hugskott, då må de illa. Och
när sanningen om dem och sanningen om Jesus framhålles, då smäl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free