- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
196

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Kyndelsmässosöndagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

ögon, som skådar det tillkommande lika visst och klart som det
förflutna, har Kristi mandoms anammelse, laglydnad, lidande, död och
uppståndelse alltid varit ett fullbordat faktum. Därför reste både
Abel och Abraham till himmelen på den nåd, som kom genom Jesus
Kristus. Och den nåden hava vi alla fått. Ty av hans fullhet
hava vi alla fått, och nåd för nåd. Och han var, är och förbliver full
med nåd och sanning.

Det kan aldrig bliva något helt och fullt med vår gudsfruktan.
Aldrig kunna vi känna våra synder helt och fullt. Aldrig kunna vi
ångra våra synder, gråta och bedja, så att det bliver nog eller fullt.
Aldrig kunna vi tro, älska och tjäna Gud, så att vi kunna sant säga:
nu är det fullt. Vi komma aldrig i oss själva till någon
fullkomlighet. Hur gamla vi än bliva, få vi i dessa stycken alltid börja om
igen och alltid stå såsom nybörjare. Och likväl måste vi stå rena,
heliga och fullkomliga, till både ande, kropp och själ, om vi skola
vara redo att möta Gud och icke med skam bliva bortvisade vid
Jesu tillkommelse.

Vilken nåd är då icke det, att även den förlorade och trasige
sonen får fritt åtnjuta och vara innehavare av Jesu Kristi fullhet,
varuti icke kan finnas någon brist. Den fullheten står varje
syndare till buds. Och den, som tröstar på den fullheten,. står — hur
usel, arm och eländig den än må vara i sig själv — där ren,
rättfärdig, helig och fullkomlig. Gud vare lov!

’ ’Här är utsikt för de döda
och för ’ ’Sjunken’’, Gud ske lov!’’

Och denna nåd hava vi icke fått för några våra ansträngningar,
böner, tårar och goda gärningar utan för nådens egen skull. Vi
hava fått nåden för nådens skull: "Av hans fullhet hava vi alla
fått, och nåd för nåd". Här kan aldrig uppstå någon brist
varken i nåden eller i grundvalen för benådningen.

Detta må väl passa för de eländigaste bland de elända, för dem,
som det aldrig kan bliva något helt eller redigt med. I vår dyre
Frälsare hava således dessa fullkomlig och osviklig hjälp för allt
och mot allt. Låtom oss då akta på den stora nådens och
rättfärdighetens gåva, att vi under vår egen vanmakt och uselhet må
härska i liv genom, vad vi fått i Kristus Jesus.

Icke heller må vi söka att se denna härlighet med våra naturliga
ögon, ty det går icke. Det skrivna ordet hava vi fått till vägkarta
och ledstjärna. Det skola vi rannsaka och därvid förbliva. Ingen
har någonsin sett Gud den enfödde Sonen, som är i Fadrens sköte,
han har uppenbarat honom. Och den uppenbarelsen hava vi nu i
ordet. Och Jesus bedyrar: "Om I förbliven i mitt ord, så ären I
mina sanna lärjungar. Och I skolen förstå sanningen, och
sanningen skall göra eder fria." Joh. 8: 31, 32.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free