- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
206

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Alla helgons dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

Alla helgons dag.

Matt. 5: 13—16.

Dagens text utgör en del av Jesu bergspredikan. "Han gick ut
till berget för att bedja och blev där över natten i bön till Gud.
Och när det hade blivit dag, tillkallade han sina lärjungar och
utvalde tolv av dem, vilka han ock kallade apostlar." Luk 6: 12, 13.
När han nu hade kallat dem till detta viktiga och höga uppdrag,
undervisade han dem även om deras uppgift i denna världen.

lian torde icke kunna tänka sig något oumbärligare för det
lekamliga livet än salt och ljus. — I andligt avseende är sanningen
både saltet och ljuset. Emedan Jesus är själva sanningen (Joh. 14:
6), så är han ock i enastående betydelse både världens salt och
världens ljus. Joh. 8: 12. I den mån, som sanningen får lysa fram
genom Jesu lärjungar, äro de salt och ljus. Det går icke att vara en
Jesu lärjunge utan att på samma gång även i någon mån vara salt
öch ljus. Det var icke blott en förmaning Jesus gav sina lärjungar,
utan det var ett bestämt uttalande i detta: "I ären jordens salt;
I ären världens ljus". Och han bekräftar dët med vad de sågo för
ögonen. De voro nämligen på ett berg, varifrån de sågo flera.
bergstäder. Det var omöjligt, att dessa städer kunde döljas, lika
omöjligt var det, att lärjungarnas ljus kunde döljas. "Icke kan den
staden döljas, som ligger på ett berg. Icke heller tänder man ett ljus
och sätter det under skäppan utan på ljusstaken,så att det lyser för
alla dem, som äro i huset."

Ljuset tändes icke i den avsikt, att man skall sätta det under
skäppan utan på ljusstaken. Men om man använder det så
onaturligt, så brinner det icke länge, förrän det kväves, för så vitt icke
skäppan fattar eld, varigenom det lyser så mycket mera. Så var
det med Nikodemus och Josef från Arimatea. De voro lärjungar,
"fastän i hemlighet", av fruktan för judarna. Joh. 19: 38, 39.
Men när Jesus var död och de uppenbara lärjungarna flydde och
låste sig inne, då tog skäppan eld för dessa, som sökt sätta ljuset
under den, och dess ljus syntes för både judarna och Pilatus.

Då en människa lärt känna sina synder, har hon endast
kommit till en sida av sanningen. Men redan det blir ett dömande ljus
och ett svidande salt för den, som vill fortleva i synden. Men när
hon lärt känna, Kristus såsom sin Frälsare, då har hon hela
sanningen och är därigenom ett litet saltkorn, som åstadkommer någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free