- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
207

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Alla helgons dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

sveda i sin omgivning och motverkar i någon mån den andliga
förruttnelse, som syndalivet åstadkommer. Och med den kunskap du
har, sanningens kunskap, om både synden och nåden, livet och
döden, tiden och evigheten, himmelen och helvetet, Gud och dig själv,,
så är du ock ett — om ock litet — ljus i denna världen.

Men Jesus säger i vår text icke blott, vad hans lärjungar äro,.
utan ock, vad de böra vara. Det är en allvarlig förmaning till oss,
om vi hava sanningens ljus, att besinna vår viktiga uppgift — att
vara jordens salt — vår härliga uppgift ■— att vara världen ljus —
vår höga och därför uppmärksammade ställning — vara en stad på
ett berg.

Han visar, att vi kunna mista sältan, att vi kunna sätta ljuset
under skäppan, så att ingen ser eller har gagn därav. Han säger t
"I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall
man då salta det?" — Tänk, att det kan gå så med saltet självt!
Ett fasaväckande förhållande.

Om det naturliga saltet anför domprosten Melin efter Winer
följande: "Att saltet genom atmosfärisk inverkan, genom
solstrålarna etc. kan förlora saltsmaken (förvittra såsom saltet vid Aleppo i
Syrien) och bliva, vad Plinius kallar ett duvet salt, lider intet
tvivel. Sådant salt duger endast till att "utkastas och förtrampas av
människorna."

Så länge Guds helige Ande får överbevisa oss om och tukta i
samvetet för synd och hugsvala oss i hjärtat med Kristus, så har vårt
framträdande bland människorna en dömande och lysande inverkan.
Yi komma att hatas och smädas av Herrens fiender; men de måste
dock i sitt inre giva ett visst erkännande åt vår tro och vårt liv.
Men förlora vi Herrens fruktans och tuktans Ande, då blir vår
bekännelse utan sälta. Och för den saken äro Jesu fiender tämligen
finkänsliga, varför de komma att förtrampa oss, i sitt inre djupt
förakta oss. Må Herren, som satt sina lärjungar på jorden att vara
ett från förruttnelse bevarande salt, få bevara dem från att mista
sin sälta!

Så lyse edert ljus inför människorna, att de må se edra goda
gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen."

Jesus är världens ljus. Det är genom det ljuset, som
lärjungarna äro världens ljus. Och det är det ljuset, vi skola frambära
och befrämja genom att bekänna hans namn och leva i
överensstämmelse med denna bekännelse och till hans ära. I den mån, det sker,
blir vår himmelske Fader prisad. Hava vi en vacker bekännelse
men ett slarvigt leverne, så blir Gud vanhedrad. "För eder skull
försmädas Guds namn bland hedningarna", säger Paulus till
judarna. Rom. 2 : 24. Och Jesus säger: ’ ’Därigenom är min Fader
förhärligad, att I bären mycket frukt, och I skolen bliva mina
lärjungar". Det vore icke så viktigt med vårt liv, om det gällde vårt
förhärligande, men nu gäller det Guds namn och icke vårt. För-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free