- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
211

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 1 Söndagen i Advent

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 Söndagen i Advent.

Luk. 4: 16—22.

Ett nytt kyrkoår hava vi fått börja i dag. O, vilken nåd! Hur

hade det gått för dig, om förra söndagen hade blivit din sista
dag? Om du icke fått denna nya dag, utan vi hade blivit
framkallade till den yttersta domen, var hade du då varit? Må vi, medan
Herren skänker oss nådår och nådesbesök, så taga vara på hans
kallelse och löften, att vi må få stå med fröjd i hans tillkommelses
uppenbarelse!

Vi få i dag börja kyrkoåret med att betrakta, hur vår käre
Frälsare använde sabbaten. Vi läsa i vår text: Jesus gick, såsom
hans sedvänja var på sabbatsdagen in i synagogan och stod upp för
att föreläsa. Det var en vanlig sed hos Jesus att använda sabbaten
vid Guds ords betraktande, därför hade han från spädaste
barndomen gått till synagogan, där det lästes ur de heliga skrifterna.

Vid tiden för händelsen, som dagens text berättar, var Jesus
omkring trettio år och genom Johannesdopet invigd till sitt
offentliga lärarekall, varefter han under fyratio dagar frestades av och
besegrade djävulen. Nu uppträdde han såsom läraré i Nasaret,
där han var uppfödd, och föreläste i den synagoga, där han suttit
som åhörare så många gånger.

"Då vart honom given profeten Esaias bok". De heliga
skrifterna voro icke sammanförda i en enda bok, såsom vår bibel, emedan
det var skrivet på stora pergamentsrullar, som sedan hoprullades. —
"Och då han öppnade boken, fann han det ställe, där det stod
skrivet: "Herrens Ande är över mig, därför att han har smort mig till
att predika evangelium för de fattiga; han har sänt mig till att läka
de i hjärtat förkrossade, till att förkunna de fångna frihet och de
blinda syn, till att försätta de sönderslagna i frihet, till att predika
ett behagligt Herrens år"; Es. 61: 1, 2.

Den store hjälparen, som i denna profetia var utlovad och
skildrad, stod nu själv och läste för folket. Besökarna i synagogan hade
nu profetian fullbordad inför sina ögon i honom, som läste den.

Fattigdom är en tung börda. Den andliga fattigdomen, i
vilken Adam försatte alla sina efterkommande, innebär, att alla hava
syndat och sakna den ära, som kommer från Gud. En sådan fattig
människ har med avseende på egna förmågor ingen annan utsikt för
evigheten än att hamna i fattighuset helvetet — en hemsk lott.

Evangelium är ett ljuvligt och glatt budskap. Jesus har blivit
smord att predika evangelium för de fattiga. De, som lärt känna
sin andliga fattigdom, så att de söka hjälpen hos Jesus, betecknar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free