- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
212

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 1 Söndagen i Advent

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

Jesus såsom fattiga i anden; och emedan himmelriket hör dem till,
äro de saliga. Matt. 5: 3.

I lekamligt avseende kan ingen läkare läka en människa, vars
hjärta är krossat. Lika hopplöst är det för varje människa i
andligt avseende. Och den, som genom Guds helige Ande fått
kännedom härom, blir i hjärtat förkrossad i sådan mening, att han blir
mottaglig för läkedomen och helbrägdagörelsen, som Jesus
verkställde, då han sargades för våra synder och helade oss genom sina
sår. Med denna salva läker nu Jesus de i hjärtat förkrossade.

För att kunna predika en fånge frihet, måste man antingen
utverka benådning för honom eller själv gottgöra för hans brott.
Är någon dömd till 100 kronors böter, behöver man endast erlägga
denna summa, så är den dömde fri. Är han dömd till döden, då
får man icke gå i hans ställe och kan således icke predika frihet för
den fången. I andligt avseende äro vi dömda till evig död. Men
Jesus ville, kunde och fick gå i vårt ställe, ty han blev sänd att
predika de fångna frihet.

"De blinda syn". — En, fånge, som sitter i mörk cell, ser icke,
om än hans ögon äro felfria. Han behöver att dörren öppnas eller
att han föres ut. Jesus är sänd att förkunna de fångna frihet och
de blinda syn och att försätta de sönderslagna i frihet och att
predika ett behagligt Herrens år.

När israeliterna kommo in i Palestina, skulle landet uppdelas
mellan dem. Men under tidens gång råkade många att förlora sin
egendom och sin frihet. Det femtionde året kallades jubelår. "Då

skall du låta blåsa i basunen över allt edert land–-så skall

var och en när eder komma till sina ägor igen och till sin släkt".
3 Mos. 25: 9, 10.

När Jesus utropade: "Det är fullkomnat", då inblåste han det
stora jubelåret, ett behagligt Herrens år, "varvid vi återfingo allt,
som vi förlorade i Adam — vi kommo till vår släkt igen".

I Israel skulle dock ingen träl mot sin vilja tvingas från sin
husbonde. Ville han frivilligt stanna kvar, så fick han det; men
hans husbonde skulle inför dem, som hade att avkunna Guds dom
och i den meningen kallades "gudarna"; borra ett hål i hans öra
till bevis, att han frivilligt öppnade sitt öra till lydnad; han var en
frivillig träl. 2 Mos. 21: 5, 6. Ps. 40: 7.

Gud tvingar oss icke att återgå till Gud och vårt återvunna
hem. Men så mycket förkunnar Herren för oss, att vi måste hava
det medvetandet, att vi frivilligt lämna oss i syndens och djävulens
tjäjist, att vi äro frivilliga trälar, om vi stanna kvar i
fångenskapen.

"Och han lade ihop boken och gav den åt, tjänaren och satte
sig." — Jesus fäste sig icke vid yttre former; ibland stod han och
ibland satt han och predikade; han predikade i templet, i
synagogan, i båt och på berg, men han framträdde alltid på ett värdigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free