Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 4 Sönd. i Advent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Sönd. i Advent.
Joh. 5: 31—39.
Dagens text utgör en del av Jesu svar på judarnas förbittring
över, att han "kallade Gud sin Fader, görande sig själv till
Gud". Joh. 5:18. För den sanningen, att han var Guds son i en
enastående betydelse, eller att han var Gud, anför han då många
vittnesbörd i början av sitt svar till judarna och varav vår text är
en del.
Det är ett allmänt faktum, att man icke själv kan bedöma sin
andliga begåvning eller i det avseendet vittna sant om sig själv.
Den, som tycker, att han är ödmjuk, är i stället högmodig, och den,
som tycker, att han är kärleksfull, är egenkär. Då Jesus tillämpar
denna regel på sig själv, så är det från fiendernas synpunkt, att han
endast var en vanlig människa, ty Jesus vittnade sant, även då han
vittnade om sig själv. Joh. 8: 13, 14. Men judarna ville icke tro
hans egna, sanna, vittnesbörd om sig, och i sin nitälskan om deras
frälsning hänvisade han dem till andra ojäviga vittnen.
"I två eller tre vittnens mun skola alla saker stå". 5 Mos.
19:15. Men Jesus andrager fyra ojäviga vittnen, nämligen: 1)
Johannes döparen, 2) sina gudomliga gärningar, 3) Fadren och 4)
skrifterna. Alla dessa vittna, att Jesus är Kristus, levande Guds
Son och "Gud över allting, välsignad eviimerligen". Rom. 9: 5.
"Om jag vittnar om mig själv, så är mitt vittnesbörd icke sant.
En annan är" — nämligen Fadern — "som vittnar om mig, och
jag vet, att det vittnesbörd är sant, som han vittnar om mig". Allt
vad Jesus talade, var Fadrens ord; det var icke människoord utan
gudaord och således ofelbara i allt och även då, när Jesus talade
om sig själv.
"I haven sänt till Johannes, och han har vittnat för sanningen".
Om denna sändning och detta vittnesmål lära vi i Joh. 1: 19—27.
Judarna hade gärna sett, att Johannes bekänt sig vara Messias.
"Denna var det brinnande och skinande ljuset". — Johannes brann
i helig nitälskan för syndares frälsning och förkunnade med en
brinnande låga, att även Abrahams barn voro huggormars avföda.
Han lät sanningen om synden i oss och frälsningen i Jesus såsom
Guds Lamm lysa klart för folkskarorna. Och fastän det icke blev
till sann omvändelse för alla, så grep det dock "för en stund" i
nästan allas sinnen. "I villen för en stund fröjdas i hans ljus".
Johannes vittnade för sanningen. Han bekände: "Icke är jag
Kristus. Men mitt ibland eder står, den I icke kännen. Han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
