- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
221

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 4 Sönd. i Advent

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

den, som kommer efter mig, vilken har varit före mig, vilkens
skorem jag icke är värdig att upplösa". Icke är jag Kristus, men
mitt ibland eder står den evigt varande; sådant är Johannes
vittnesbörd till judarna.

"Men jag tager icke vittnesbörd av en människa, utan detta
säger jag, på det att I mån varda frälsta." Tänk, vilken
förbarmande kärlek Jesus har till varje människa, även till hans bittraste
fiender. Judarna sökte att döda honom och han ville hava dem
frälsta.

"Men jag har ett vittnesbörd, som är större än Johannes
vittnesbörd, ty de gärningar, som Fadren har givit mig, att jag skall
fullborda dem, desamma gärningar, som jag gör, vittna om mig, att
Fadren har sänt mig". Ingen människa kan mecl sitt befallande
ord öppna blindas ögon, dövas öron, göra spetälska rena, uppväcka
döda, gå på vattnet och stilla stormen och göra ett upprört hav
lugnt. Detta har dock Jesus gjort; och det icke blott vid ett enda
tillfälle, utan det var hans dagliga göromål under flera år. Och det
finnes icke ett enda bevis för, att han en enda gång misslyckades.

— Det är ett ojävigt och oomkullkastligt. vittne på, att den Jesus,
som vi läsa om i vårt nya testamente, som vi få tillbedja och tro på,
är allsmäktig Gud och har ännu i dag vilja och förmåga att hjälpa
oss i all vår nöd, både den andliga och lekamliga. O, må vi icke
stöta bort en sådan vän!

"Och Fadren, som har sänt mig, har själv vittnat om mig.
I haven varken någonsin hört hans röst eller sett hans skepnad".

— Med naturliga ögon kan ingen se honom och leva. 2 Mos. 33:20.
Och med hjärtats ögon kan man se honom endast i tron på ordet."
Och hans ord haven I icke förblivande i eder" -—• de hade det endast
i skrifterna, men icke i sina hjärtan eller i tron — "ty den han
har sänt, honom tron I icke. I rannsaken skrifterna, emedan I
menen eder hava evigt liv i dem, och dessa äro de, som vittna om mig".
De menade, att allt var väl med det, att de ägde skrifterna och
rannsakade dem med tillämpning på andra. För egen del gingo de förbi
domen, barmhärtigheten och tron. De bundo samman tunga
bördor av krav, som de ställde på andra, utan att bekymra sig om, hur
de själva holla skriftena. Så verkade de heliga skrifterna genom
deras oärliga sinne och otillgängliga hjärta, att de blevo förblindade
och förhärdade även genom rannsakandet i dem.

Rannsakar du skrifterna? Eller är du ibland de många, som
icke alls fråga efter Guds ord? Och om du rannsakar skrifterna,
gör du det under den känslan, att det är ord till dig ifrån din Gud?
Har du i skrifterna funnit, att du befinner dig i en fasansfull
belägenhet, emedan du är en syndare, som icke kan bestå inför Gud med
vad du är? Och har du funnit, att. det är just dig som Jesus
kommit för att återlösa, förlossa och frälsa? Den, som finner Jesus
såsom sin Frälsare, han har funnit livet samt lösningen på tidens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free