Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyårsdagen.
Luk. 13: 6—9.
Dagens text handlar om det ofruktbara fikonträdet i vingården,
varmed Jesus skildrar det judiska folket så väl som varje
människa, som blivit undervisad i Guds ord men icke mottagit kärlek
till detsamma.
Några hade kommit och berättat för Jesus om de galiléer,
vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Då nämnde Jesus
de aderton, som tornet i Siloam föll över och dödade. Sedan söker
han inpränta hos sina åhörare, att ingen orättvisa hade vederfarits de
dödade, ty de hade förtjänt denna olycka, emedan de voro syndare.
Men de voro icke syndare mer än andra människor. Att icke alla
människor drabbas av dylika olyckor, det är nåd och barmhärtighet.
Och det vill han inprägla även i oss. Han säger därför: "Om I icke
bättren eder, skolen I alla sammalunda förgås." Och sedan uttalar
han det som vi återfinna i vår text.
"Och han sade denna liknelse: En man hade ett fikonträd
planterat i sin vingård, och han kom och sökte frukt därpå och fann
ingen."
Vinträden behöva en synnerligt fet och god jord, 0111 de skola
bära frukt. Fikonträden däremot kunna trivas och bära frukt, om
de stå i mager och dålig jord. Det är därför icke vanligt, att
fikonträd få stå i vingården. Här var det emellertid så. Man hade alltså
anledning vänta, att detta fikonträd ovillkorligen skulle bära
mycken frukt. Men fastän det hade alla förutsättningar därför, så bar
det dock icke alls någon frukt.
"Då sade ägaren till vingårdsmannen: Se, i tre år har jag
kommit och sökt frukt på detta fikonträd, och jag finner ingen. Hugg
bort det. Varför skall det ock göra marken onyttig? Men han
svarade och sade till honom: Herre, låt det stå ännu i detta år, till
dess att jag har fått gräm^ omkring det och göda det; kanske det
så skall bära frukt; men i annat fall må du framdeles hugga bort
det"; v. 7—9.’
Såsom redan är erinrat, var det israeliterna, som Herren hade
planterat och uppdragit i kunskap om sig själv genom ordets
undervisning, genom de förebildande offren och gudstjänsten. Intet
annat folk på jorden levde under så nådefulla och härliga
förhållanden som de. De stodo sannerligen såsom ett fikonträd i en fet
och vårdad vingård. Och likväl — frukten uteblev.
Om oss kan dock sägas, att vi nu stå i en lika god och vårdad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
