- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
234

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Nyårsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

vingård som israeliterna. Det borde ock vara uppenbart för oss,
att Gud icke utgivit sin ende Son i döden och under förbannelsen,
och att Sonen icke löst oss med sitt blod i det syftet och i den
avsikten, att vi skola förakta Gud, trotsa hans vilja, förtrampa Jesu
blod och sänka oss i synd och last. Nej, han söker frukt,

Även om oss säger han på denna nyårsdag, vid skiftet mellan
det gångna året och det dunkla och ovissa, som ligger framför oss:
Se nu i — ja, i hur många år har han icke sökt frukt? Skall han
om dig, min läsare, ännu nödgas säga: Jag finner ingen frukt?
Ja, sannerligen, icke kan du då urskulda dig, när din ofärd kommer.
Nog har du förtjänt samma öde som galiléerna, vilka blevo
nedhuggna av Pilatus, och som de, vilka dödades av tornet i Siloam, liksom
ock den eviga dom, som drabbade "rike mannen", då han
hamnade i lågor och plågor.

När Herren söker frukt, så må vi icke heller inbilla oss, att
Gud blir tillfredsställd med ett ärbart och fromt leverne, även om
vi äro än så uppoffrande för missionen och välgörande ändamål. Nej,
vi äro hans barn, fastän vi äro avfälliga och bortkomna från
honom. Han vill ha igen oss, han vill hava oss in i sin famn och
sin glädje.

Mannens gåvor, hur stora och värderika de än må vara, kunna
icke tillfredsställa hustrun, om mannen med hjärtats kärlek är fäst
vid en annan kvinna. Nej, då äro hans gåvor till hustrun
avskyvärda i hennes ögon, hur värderika de än i sig själva kunna vara.
— Kunna vi tillämpa det på oss själva i vårt förhållande till Gud?

Vad vi än göra, hur vi må gråta, bedja, försaka och offra för
andra, så står domen över oss, att vi skola huggas bort såsom
ofruktsamma träd, som icke alls gagna Guds rike och Guds sak, så länge
vi icke älska honom. Och den kärlek, som Gud godkänner, kommer
allenast av syndernas förlåtelse.

Det första Gud därför söker verka genom sin vingård är
därför sådan självkännedom, sådant skuldmedvetande, att vi bliva
hopplösa på oss själva och alla våra ansträngningar. Då behöva vi
förlåtelsen i Jesu blod. Och får den hugsvala våra hjärtan och
samveten, då bliver Jesus kär och omistlig för våra hjärtan. Och
bliver han vår tröst, så bliver han också vår skatt och vän. Se,
dessa äro de frukter, som han först ser efter. Men äro vi
hugsvalade i honom, då vilja vi ock tjäna honom. Och då äro ock våra
böner och offer för hans sak och rike samt de tjänster, vi göra våra
medmänniskor, frukter, som komma av vår förening med Frälsaren,
och då äro även dessa honom behagliga.

Judarna tolkade lagen och beskådade sina offer på ett sådant
sätt, att de blevo nöjda, ja, till och med förtjusta över vad de
själva gjorde, och de kände sig icke alls behöva frälsningsnåden.
De ansågo sig fullt berättigade till goda dagar på jorden och evig
salighet i himmelen för sin egen fromhets och gudsfruktans skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free