Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 2 Söndagen efter Trettondedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
5 Söndagen efter Trettondedagen.
Luk. 19: 1—10.
" ch han fcom in i Jeriko och gick därigenom. Och se, där var en
man vid namn Swkkeus, och han var en överste för publikaner
och han var rik. Och han sökte att få se, vilken som var Jesus, men
han kunde icke för folkets skidl".
Herren Jesus var nu stadd på sin sista vandring från Galliléen
upp till Jerusalem, där han nu skulle korsfästas oeh dödas och
därigenom försona hela världen. Detta stora: och allmänna verk
kunde icke för ett ögonblick så upptaga hans tanke på det allmänna,
att han förgät den enskilde. Nej, han har omsorg om både de
många och var och en enskild syndare. Han visste, att han i den
i andligt avseende ruskiga staden Jeriko skulle få frälsa en syndare,
och därför gick han in i staden.
Fariséerna kände icke naturondskan, därför hölllo de sig för
rtätfärdiga, då de icke levde ett lastbart liv. Men de, som fallit i
grövre syndautbrott, dem kallade de för syndare. Och namnet
publikan är liktydligt med namnet syndare. Publikanerna. voro av
romarna insatta att uppbära tull, därför voro de hatade av judarna.
Många av dem torde ock hava handlat oärligt vid tilluppbörden,
varför de av judarna ansågos såsom ohederliga människor och blevo
betecknade med namnet publikan. Och Jesus säger om den
felande och tillrättavisade brodern: "Hör han icke heller församlingen,
så vare han för dig såsom hedningen och publikanen." Matt. 18: 17.
Sakkeus var en överste för publikanerna. — Det är naturligtvis
ingen heder att vara ledaren för en ond liga. Han var dock en
människa; och Jesus har människokärlek. Han älskade Sakkeus lika
mycket som sin lärjunge Johannes.
Sakkeus var rik; men därmed var han varken lycklig eller
tillfredsställd. Och den dagen, som Frälsaren gick igenom Jeriko, drev
Guds Helige Ande Sakkeus att vända sig till Jesus. Han fick
därigenom den lusten att vilja se honom. Och den blev så mäktig, att
han för en stund gjorde sig till ett löje. Det var ju icke lämpligt,
att en överhetsperson förnedrade sig så, att han liksom en gatpojke
sprang i förväg och klättrade upp i ett träd. Men han var icke
säker på att han i folkträngseln skulle få se Jesus på annat sätt,
emedan han var liten till växten. Och han lät nu icke människors
omdömen hindra sig i sin avsikt att få se Jesus.
Jesus visste, var han hade sin Sakkeus, som han nu var på väg
upp till Jerusalem för att försona och friköpa från förbannelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
