- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
251

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 4 Söndagen efter Trettondedagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 Söndagen efter Trettondedagen.

Matt. 14: 22—36.

I sammanhang mecl denna text talas det om att Johannes Döparen
hade blivit halshuggen. Och blodtörsten och modet hade ökats
hos Jesu fiender, därigenom att det lyckats dem att döda
Johannes. Då Jesus i regel icke använde sin allmakt att skydda sig mot
sina fiender utan iakttog försiktighetsmått, gick han icke nu upp
till Jerusalem utan drog sig undan med sina lärjungar till en öde
trakt. Han for i båt över Tiberias hav. Men hans färd blev känd,
så att han möttes vid landstigningen av stora skaror. Där talade
han livets och nådens ord till den stora skara människor, som där
voro föi*samlade. Golvet i detta sköna tempel var betäckt med
gräsmattor, väggarna voro berg och taket den fria himmelen.
Gudstjänsten utfördes där av Herren själv, som predikade sanningens
ord för de församlade. Och innan de skildes åt tillfredsställde han
även deras lekamliga behov, fastän där icke fanns mer till
förtäring än fem bröd och två fiskar. Och "de, som åto, voro omkring
fem tusen män utom kvinnor och barn".

Sedan han mättat skarorna nödgade han lärjungarna att stiga
i båten och fara före honom till andra stranden, till dess han hade
skilt folket ifrån sig. Och så gick han upp på berget avsides för att
bedja.

Han hade då hela dagen ingripit i deras hjärta och samvete
med sitt allvarliga och ljuvliga ord samt genom underverket att
mätta så stora skaror, fastän han icke hade mer än fem bröd och
två fiskar, visat, att han var allsmäktig. Men han visste, att allt
detta kunde bliva förgäves, så att det icke fick verka till
sinnesändring och omvändelse, därför kände lian behov av att bedja Fadren
för dem. Han genomvakade många nätter i bön till sin Fader för
såväl dem, som då levde, som för oss, som nu leva.

Lärjungarna hade nu återigen blivit förvissade, att Jesus var
den utlovade Messias. Sådan förvissning behövde åter och återigen
förnyas hos dem; liksom även Herrens vänner nu behöver dagligen
omskäras i sitt hjärta och förnyas till sitt sinne. Sällan torde de
hava varit så vissa och så tillfredsställda, som de voro, när de stego
i båten denna afton. På dem kunde förmodligen tillämpas dessa
Davids ord: "Jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga’’.

Det dröjde dock icke många timmar, förrän de nu så glada
lärjungarna voro i den gruvligaste ångest och "räddhåga". Det
uppstod nämligen en fruktansvärd storm, och "båten var mitt på ha-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free