- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
253

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 4 Söndagen efter Trettondedagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

så hederligt, som om man av Gud bliver utrustad med kraft
framför alla andra människor — men jag kan ändå gå liksom Jesus på
vattnet. Det har aldrig före mig någon människa kunnat.

Men detta: "Jag kan", det är trons död, det förkväver tron.
Så gick det med Petras. Han såg på vädret, och då tappade han
både ordet och tron och begynte sjunka.

Luther säger på sitt kraftiga språk: "Om jag sutte i helvetets
gap och kunde gripa ordet, så måste jag upp igen". Och det är nog
visst och sant. Men när man tappar ordet och tron, är man då
hopplöst förlorad? Ja, det är man, om man icke åter kommer till
tron. Men Gud vare lov att det även gives ett nej till svar på
denna fråga. Jesu räddande hand finnes nämligen kvar, även sedan vi
tappat ordet och förlorat tron, såsom vi ljuvligt erinras om i dagens
text.

"När Petrus begynte sjunka, ropade han och sade: Herre,
hjälp mig! Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom
och sade till honom: Klentrogne, varför tvivlade du ?" -— Den
hjälparen och den handen finnes ännu. Och så länge den är uträckt
till oss, så finnes hjälp och räddning för oss. Ingen tar Guds ord
till sig av sig själv. Nej, Herren måste räcka oss ordet samt tända
och underhålla tron, eljes förlora vi allt och gå förlorade.

’ ’Och när de hade kommit upp i båten, stillade vädret sig. Men
de, som voro i båten, gingo fram och tillbådo honom, sägande:
Visserligen är du Guds Son. — De hade nu åter igen blivit förvissade
om, vem Jesus var. Och den förvissningen förenade dem med Jesu
i tron, så att de voro saliga. Och på samma sätt tillgår det att vara
salig i den dag, som är i dag.

"Den molnstod oss höljer och leder vårt tåg,
den klippa, oss följer med springkällans våg
är Kristus hans kärlek och renande blod.
Där lever vårt hjärta; där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free