- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
287

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Annandag Påsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

Annandag Påsk.

Matt. 28: 3—15.

Det är några händelser, som tilldrog sig på morgonen av vår dyre

Frälsares uppståndelses dag, som utgör dagens text. Så väl Jesu
fiender som vänner voro i livlig verksamhet denna morgon. Minst
fem kvinnor hade gått bittida på morgonen för att smörja Jesu
lekamen, nämligen Maria Magdalena, Maria, Jesu moder, Maria,
Jakobs moder, och Johanna och Salome. Dessa kommo till graven och
fingo se stenen vara bortvältrad och en ängel sittande därpå, och
vaktarna voro såsom döda. Men till kvinnorna sade ängeln:
"Radens icke I; ty jag vet, att I söken Jesus, den korsfäste. Han är icke
här, ty han är uppstånden, såsom han hade sagt, och gån strax och
sägen hans lärjungar, att han är uppstånden från de döda. Och se,
han går före eder till Galliléen; där skolen I få se honom".

"Men när de gingo för att kungöra det för hans lärjungar, se,
då mötte Jesus dem och sade: Hell eder!" — Det var ett ljuvligt
möte och en ljuvlig hälsning. Tänk, han, som var deras vän och
deras hopp ocli som blev så sönderslagen samt korsfäst och dödad och
bortryckt ifrån dem! Aldrig anade de, att de skulle få skåda honom
i en sådan härlighet. Hade de haft tre dygns ångest, marter och
förvirring, så blevo de dock hulpna på en gång, så att de kände det.
"Hell eder"! Det var ingen dyster hälsning. Den hade icke rum
för någon ovisshet om, vad Jesus tänkte om dem, att han hade fridens
tankar och icke bedrövelsens. Och till ytterligare frimodighet sade
Jesus till dem, då de gingo fram och fattade om hans fötter och
tillbådo honom: "Rädens icke; gån och kungören det för mina
bröder, att de må gå till G-alliléen; och där skola de få se mig."

Redan skärtordagskvällen sade Jesus, att han skulle uppstå
från de döda och gå före dem till Galliléen. Men de arma
lärjungarna glömde allt i sin förvirring och sorg. Nu skickade han åter
bud till dem, att de skulle gå till Galliléen, och att de där skulle få
se honom. Men icke gingo de till Galliléen. Hade icke Jesus
uppenbarat sig för dem i Jerusalem och där de voro, så hade han
aldrig fått uppenbara sig för dem i Galliléen. Men han sökte upp dem
och uppenbarade sig för dem, där de voro. Och därigenom fick
han ock uppenbara sig för dem i Galliléen.

Gån och kungören det för min bröder, säger Jesus.

I sitt avskedstal kallade han dem vänner; dock inflikade han
där det villkoret: "om I gören allt, vad jag bjuder eder." Joh.
15: 19. Men nu kallade han dem bröder och det utan villkor. Det-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free