Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 3 Söndagen efter Påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
derna finnas många, hus, många boningar; men ju större staden är,
ju svårare är det för en fattig främling att få något boningsrum
där. Det behövs någon förberedelse, uppgörelse med husvärden octi
någon garanti, att man skall kunna betala för sig. Man kan dock
bereda sig rum utan att behöva bygga hus. Lämnar vederbörande
hyreskontrakt och gästen betalar någon förskottshyra, då har man
berett sig rum.
I Fadrens hus äro många boningar, men endast den, som är
fullkomligt helig och ren, har rum där. Ingen kan således själv
bereda sig rum där. Men Jesus har gjort det genom att taga
på sig och att svara för våra synder och på oss
överföra sina rättigheter. Han måste då gå i lidande och nöd så långt
bort, som domen över oss innebar. Han blev övergiven av Gud, så
långt bort gick han. Men medan han var i detta lidande, så
försonade han oss och gjorde oss rättfärdiga, i sitt. blod. Därigenom har
han i sitt namn givit oss både rättighet till och skicklighet för
Fadrens boningar. Och detta skedde, medan han var borta, och det
skedde för så många, han var en förbannelse för, nämligen alla. Men
skola vi åtnjuta våra rättigheter, måste vi vända oss till och förenas
med honom, som i sin person utgör våra rättigheter. Gå vi honom
förbi, så är himmelen stängd för oss, vi hava icke något rum där.
’ ’Och när jag har gått bort. och berett eder rum, skall jag
komma tillbaka och taga eder till mig, på det att varest jag är, där
skolen I ock vara." — Han kom tillbaka genom uppståndelsen, och då
tog han dem till sig. Maria Magdalena tog han till sig vid graven,
så att hon glömde allt annat och utropade: "Rabbuni!" Även
Tomas, som var så klentrogen, tog han så till sig, att han utropade:
"Min Herre och min Gud!"
Ännu kommer han för att taga oss till sig, och om vi än hava
stängt våra hjärtan för honom, så att han fått bedrövad gå bort, så
kommer han dock tillbaka, gör nya försök att bliva mottagen. Och
får ha,n taga oss till sig, så att, han blir vår vän och skatt, så skall
han en gång komma tillbaka, nämligen när vårt jordelivs sista stund
är inne. Och då skall han taga oss till sig att varest han är, nämligen
i en evig salighet, där skola vi då vara. — Vem skall taga dig, när du
icke längre får eller kan vara, här på jorden! Skall nöden,
förtvivlan och den eviga döden då taga dig i sitt hemska sköte? "O, lämna
ditt hjärta åt Herren ; Säg synden och världen farväl! Du eljes
förlorar din själ."
"Och vart jag går, veten I, och vägen veten I". Han hade
sagt dem det, på det sättet visste de det; men emedan de hoppades,
att han icke skulle gå den väg, han sagt dem, så visste de icke ännu
vägen.
’ ’Tomas sade till honom: Herre, v,i veta icke vart du går, och
huru kunna vi veta vägen". — Han hade sagt dem, att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
