Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 11 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
26 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.
Matt. 23: 1—12.
’p>å talade Jesus till folket och till sina lärjungar och sade: På
Moses’ stol sitta de skriftlärda och fariséerna".
"Moses stol" betecknar här läroämbetet och den därmed
förenade makten. Det hade varit en långsam strid mellan det
sad-duceiska partiet om denna makt, varvid det förra partiet segrat och
satt sig som herrar på Moses’ stol. Moses själsfränder, profeterna
och deras efterföljare i anda och sanning, blevo icke alls påtänkta
till innehavare av denna lärostol, emedan den världsliga makten
spelade största rollen vid striden om detta ämbete.
Kristi rike har aldrig innehavt den världsliga makten, utan det
har gått fram emot och trots denna makt.
Det är dock en mindre olycka, då Moses’ stol innehaves av
fariséer än av sadduséer, emedan de förstnämnda äro tämligen
renläriga och bekänna skrifterna samt de dödas uppståndelse, då
sad-ducéerna däremot äro förnekare av allt detta. Apg. 23: 8. Med
avseende på vår statskyrka ser det verkligen hotande ut i detta
avseende. Och komma sadducéerna att intaga läroämbetet, så må vi
besinna, att det är en straffdom från Gud över oss, därför att vi
ägt men icke aktat Guds rena och heliga ord. Må vi erkänna vår
skuld och anropa Gud om förbarmande, innan det bliver försent!
"Därför allt, vad de säga eder, det hållen och gören." — Så
långt deras lära överensstämmer med skriften, är en Jesu lärjunge
pliktig att hålla och göra den. — "Men efter deras gärningar gören
icke. Ty de säga men göra icke; och de binda tunga och odrägliga
bördor tillsammans och lägga dem på människornas skuldror, men
de vilja icke själva röra dem med ett finger". Det är bekvämt för
köttet att låta sin gudsfruktan bestå i att ställa många och stora
krav på andra, utan att själv göra, vad man själv kräver av andra.
Fariséerna läto fara det viktigaste i lagen, nämligen domen,
barmhärtigheten och tron. Matt. 23: 23. Och trots Guds stränga
förbud i 5 Mos. 4: 2 skapade de mer än sex hundra egna bud och
ställde dem bredvid och över Guds bud och lade därigenom odrägliga
bördor på samvetsömma människor, under det att de själva ieke ville
röra dem med ett finger.
Sådant skrymteri medför stolthet och självbehag, varuti dessa
voro så långt komna, att de gjorde alla sina gärningar för att bliva
sedda av människorna. Och då Herren befallde dem att vara heliga
och tänka på hans bud, så att de hade dem i sina hjärtan och själar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
