Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 11 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•356
och till ett tecken på deras hand och till en åminnelse för deras ögon
(5 Mos. 11: 18), så skrevo de bibelspråk på breda remsor och bundo
dem på pannan och lindade om vänstra handloven och tänkte bara
på sig själva och sin fromhet ocli ville, att människorna skulle se
den och prjsa dem. De av Herren förordnade tovsarna på deras
kläder avsågo ock, att de skulle tänka på Herrens bud och icke följa
sina onda lustar. 4 Mos. 15: 38—41. Men även denna förodning
använde de till självupphöjelse. "De gjorde sina tänkeskrifter
breda och tovsarna på sina kläder stora. De älskade högsätet vid
gästabuden och främsta platserna i synagogorna och hälsningarna på
torgen och att av människorna kallas Rabbi, Rabbi.’’
I denna Jesu skildring är det fariseiska mästarsinnet blottat,
vilket utgör en motsats till det kristliga lärjungesinne, som Jesus i
det efterföljande ålägger sina lärjungar.
’ ’Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi, ty en är eder mästare,
men I ären alla bröder." Hur ljuvlig är icke Jesu lära!
Fariséerna voro stolta och upphöjde sig genom att trycka ned andra genom
odrägliga: bördor; de ville heta Rabbi — d. ä. stora — herrar —
mästare. Såsom en ljuvlig motsats härtill säger Jesus: "Kommen till
mig, I alla, som arbeten och ären betungade, och jag skall
vederkvicka eder. Tagen på eder mitt ok och lären av mig; ty jag är mild
och ödmjuk i hjärtat, och I skolen finna ro till edra själar, ty mitt
ok är ljuvligt, och min börda är lätt," Matt. 11: 28—30.
I hans skola blir ingen stor i egna ögon. Den store aposteln
Paulus bekänner om sig: "Jag är den ringaste bland apostlarna
och är icke värd att kallas apostel. Jag är den allra ringaste bland
alla heliga. Bland syndare är jag den främste." 1 Kor. 15: 9; Ef.
3: 8; 1 Tim. 1: 15. Under sådana erfarenheter behöver man den
store Frälsaren, översteprästen och mästaren Jesus Kristus. Alla
äro där lika behövande och lika rika, härliga och lyckliga. — ’ ’I ären
alla bröder."
"Och I skolen icke kalla någon på jorden eder fader, ty en är
eder Fader, han som är i himmelen." Detta får icke fattas så, att
fjärde budet därigenom upplöses. Matt. 5: 17. Det avser icke heller
att förbjuda benämningen andliga fäder, om det ieke innebär ett
okristligt anseende och förtroende. Paulus kallade Abraham
stamfader (Rom. 4:1) och — om än indirekt — sig själv korinternas
fader. 1 Kor. 4:15. Och Johannes kallar dem, han skrev till, barn,
ynglingar och fäder. 1 Joh. 2: 12—14.
I den betydelse, fariséerna ville heta fader, låg en högre
äretitel än i Rabbi, ett anseende av något ofelbart och nära jämnställt med
Gud. Den fariséiska sinnesförfattningen har vunnit en hemsk
gestalt i den katolska kyrkan, där de hava en ofelbar lärofader, pappa,
påve. Men även vi äro icke fria från detta begär att varda ansedda
såsom ofelbara fäder, påvar. Får detta köttsliga begär råda, så
avskära vi oss från Kristus och göra stor skada i hans församling. Djä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
