Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
AGNES SJUNGER FÖR LINDBLAD
all sin enkelhet, med hemväfda gångmattor, hvitmålade
trästolar, nägot medfarna af många hårdhändta jullekar,
klaffbordet midt på golfvet och pianot midt emot fönstren
med sina båda tjocka talgljus, rummets enda, sparsamma
belysning, i hvilken man knappast kan urskilja annat
än de båda musicerande — Unos breda rygg och den
yfviga peruken som stretar i alla väderstreck och den
smärta finlemmade Agnes i den varmt blodröda
»kasi-mirsklädning» som »lilla pappa» älskar och finner så
oändligt mycket mera klädsam för hennes hvita hy och
ljusa lockar än det »pjaskiga himmelsblå» som hon själf
i tysthet föredrar. Borta i hörnet sitter Geijer i
gungstolen och håller Anna-Lisas hand i sin — båda litet
spända och oroliga till dess vännen Lindblad fällt sitt
domslut, ehuru inom sig i tysthet öfvertygade att ingen
kan sjunga dessa sånger bättre än Agnes sjunger dem.
Men hon är rädd, stackars liten — skall hon kunna
göra sig själf full rättvisa under dessa förhållanden? —
Far och mor krama hvarandras händer och nicka
uppmuntrande åt sin flicka, som ömsom rodnar och bleknar
medan hjärtat slår ända upp i halsgropen och händerna
äro kalla som is. Och vid kakelugnen, med händerna
på ryggen, står Lindblad själf, litet tyst och reserverad,
med rynkade ögonbryn och försiktigt afvaktande
hållning. Han har hört så många unga damer sjunga —! —
Agnes håller han af och Geijer älskar han — han vill
gärna glädja dem båda med en smula beröm — men
hvem vet väl bättre än han huru fordrande dessa sånger
äro —? —
Hur tydligt står han icke för oss ännu, sedd med
deras ögon som känt och älskat honom och i ord sökt
bevara en oförgätlig bild! — Den imponerande gestalten,
det »starkt markerade ansiktet med dess ständigt skif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
