Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
FULL KLARHET
’Marche! — en a vant, Marche!’ och ständigt drifver
honom vidare, huru mycket han än längtar att stanna, hvila och
andas . . . Men efter påsk reser jag till Stockholm för att en
tid få hvila ut i stillhet hos den älskade faster Sophie. De
ha så länge tiggt om att få mig dit, men jag har ej velat resa
från mamma så länge vintermörkret tyngt hennes sinne och
tankar. Nu, Gud vare lof, ha vi åter sol och ljus — mina
bästa bundsförvandter då jag vill bereda glädje och uppmuntran
åt min kära lilla Mamma. Jag gläder mig obeskrifligt åt
denna Stockholmsresa — och det bästa af allt är att pappa
kommer med. Han måste dit för sin Carl X och skall också
bo på Jernkontoret ... I april kommer Jenny hem — då hoppas
jag vi få höra henne och mycket annat härligt . . . Men nu
måste jag väl berätta hvad jag haft för mig sedan jag sist
skref. Det är så mycket och ändå så oändligt litet 1 . . .»
— Här kom posten och denna gång medförde den
verkligen det tjocka bref med tysk poststämpel som Agnes
så ofta sett för sig i tankarna. En timme senare
fortsätter hon — handen darrar ännu litet af glad
sinnesrörelse och den vackra flytande stilen är ej fullt så
jämn som eljest: —
». . . Tack, tack af hela min själ och hela mitt hjärta,
du kära älskade, för ditt bref som jag nu genomläst mer
än en gång med många tårar af innerlig tacksamhet för lyckan
att ega en sådan vän —! Alla tvifvel1 och alla ångestfulla
tankar som sista tiden pinat mig försvunno som en dimma
medan jag läste; jag känner och ser nu klart att blott så
kunna du och jag bli lyckliga, äfven om denna lycka måste
köpas med strid och lidande. Men vet du, jag åtminstone
skulle ej, om jag kunde, vilja stryka bort ur vårt lif de
svårigheter och bekymmer som dina föräldrar ställa i vår väg.
De ha lärt mig ödmjukhet — och att älska bättre än
förut!... Ja, nu få alla dessa snälla fruar för mig prata så
mycket dem lyster om sin evinnerliga gamla examen. Jag
frågar ej efter hvad de säga — och ingen oro för framtiden
skall störa mig, om inte den att ej kunna förtjäna att du håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
