Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIENS GENIUS 47
omsorgsfullt till minnes så mycket som möjligt af allt
det värdefulla och upplysande, som förevisaren meddelar,
men hvars samlade intryck, hur uppmärksamt man än
bemödar sig att lyssna, tyvärr dock ej kan undgå att
bli »temligen kaotiskt» — ett torrt och intetsägande
virrvarr af namn, årtal och torra uppgifter om höjd och
längd och bredd, om förhållaadet mellan långskepp och
tvärskepp m. m. af samma slag, nyttigt att veta, utan
tvifvel, men dock lämnande fantasi och känsla fullkomligt
oberörda... Men i själfva verket ha de lyckliga flickorna
vid sin sida en vida bättre vägvisare, — visserligen ej
så ofelbar i lokalkännedom eller så laddad med
värdefulla smådetaljer, men i dess ställe mäktig att med ett
ord eller par ur ciceronens nötta utanläxa frambesvärja
en hel försvunnen värld, mana det Förflutna ur grafven
och skänka det hela det lefvandes åskådlighet...
Afundsvärda Eva och Agnes! — Lika litet som Geijer
själf äro de medvetna om någon didaktisk afsikt, någon
tanke på upplysning eller undervisning, då han nu,
varm, upprymd och hänförd af de taflor, som upprullas
för hans inre syn, alltmer okonstladt ger sitt hjärta luft,
söker skildra hvad han ser och därvid också gör det
för sina unga åhörare förnimbart... De veta ej, att
det är Historiens Genius själf som osynlig vandrar vid
deras sida och genom sin trogne tjänares mun talar till
dem med tonfall, så välkända och hvardagsförtroliga i
all sin impulsiva och osökta vältalighet att man knappast
ens lägger märke till att hvarje ord är en uppenbarelse.
Men medan de lyssna få kinderna en allt högre färg
och de vackra ögonen allt lifligare glans: allt blir med
ens så förunderligt lefvande, vackert, färgrikt och
dramatiskt omkring dem, och den inlärda läxa, som den
officielle förevisaren mekaniskt hasplar ur sig verkar till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
