Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En morgonhälsning. Ankomst till Lübeck. Söndagsmorgon. I Drömmarnas Värld. Mariakyrkan. Historiens Genius. Minnen och Syner. Den gamla Staden. En Idyll. Vid Holstenerthor. På väg till Hamburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN IDYLL 53
lindar, flammande af gula och röda tulpaner och doftande
af purpurbruna lackvioler och hvita pingstliljor — och
midt i denna härlighet vandrar ägaren själf, en reslig,
hvithårig invalid med träben och Waterloomedaljen
pa bröstet på nykrattade gångar, njutande söndagspipan
i solskenet, stödd af dotterdottern, en linhårig Gretchen
med langa, hängande flätor och förgätmigejögon, medan
hvita dufvor kuttra, kråma sig och flaxa omkring dem —
en förtjusande idyll, en miniatyrbild i ljusa och blida
färger, sinnrikt infogad som randteckning till dagens
stämningsfulla medeltidskrönika! Sannerligen, de ha tur,
de sorglösa svenska turisterna, och äfven om de gå
vilse hitta de mera rätt än mången, som går med
kompassen i handen och kartan i fickan! Ty är icke detta,
frågar Geijer sedan, halft allvarlig, halft skämtsamt sina
bada flickor, — är icke detta i själfva verket just hvad
de gått ut för att se — det Tyskland de kommit för att
uppsöka — den kraftfulle gamle soldaten, obruten, ehuru
med krigets outplanliga märken på sin kropp och den
dyrt förvärfvade tapperhetsmedaljen på bröstet — och
den blomstrande unga kvinnan med alla framtidens löften
i sina klara ögon, midt i denna solbelysta frid, denna
doftande, blomstrande, rikt välsignade naturens
härlighet? —
Verkar det icke som en strof ur Hermann und
Dorotea, som en tillfälligt inskjuten episod ur Wilhelm
Meister, med ett ord, uppväger det icke tusen gånger
alla resehandbokens lättsinnigt försummade
sevärdheter? —
Man ger sig i språk, förklarar sin förlägenhet,
frågar efter vägen och utbyter vänskapliga förtroenden:
det är blott i stil med allt annat på denna de
lyckliga tillfälligheternas dag, att invaliden befinnes vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
