Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ett plötsligt beslut
till då jag ej kan visa dig färgen, låta dig känna doften —
eller allra helst med ögonen genast säga dig hvad jag kännt!
— Då jag sätter mig att skrifva flyter allt tillsammans i en
oändlig saknad att jag ej fått upplefva allt detta tillsammans
med Dig — jag finner inga ord, blott känna kan jag —
men det blir nästan till qval, då jag omöjligt kan finna
uttryck för allt hvad jag så gerna ville dela med dig —!!...»
Efter en utförlig skildring af de sista dagarnas
upp-lefvelser i Hamburg samt färden från Harburg till Celle
– naturligtvis ej förglömmande den minnesvärda och
naturligtvis äfven för Adolf högst intressanta första
bekantskapen med »Å n g - O d j u r e t» — fortsätter hon:
. . . »På halfva vägen måste vi byta om vagn . . . Här
fingo vi två damer och en liten vänlig äldre herre i sällskap.
Pappa gaf sig genast i samtal med den senare, som hade ett
godt och förtroendeingifvande utseende samt föreföll bildad
och intresserad. Af en händelse kom han att nämna, att han
var från Aachen — pappa blef genast ifrig att få höra något
om musikfesten. — Den fremmande frågade, om vi ämnade
oss dit, ty i så fall vore ginaste vägen att från Hannover
fara med Schnellpost öfver Minden-Bielefeld-Soest m. m. till
Cöln, hvarifrån det endast var knappa två timmars
jernvägs-resa till Aachen. Han skulle sjelf just göra samma tur samt
erbjöd sig att skaffa rum, biljetter och allt möjligt — kort
sagdt, det ena ordet gaf det andra, och hur det nu var, innan
vi ens rätt visste hur det tillgått, hade med ens blifvit
be-slutadt, att vi verkligen, i stället för att från Hannover
fortsätta till Cassel o. s. v. skulle styra kosan vester
ut mot Rhen och bevista denna fest, som i hemlighet
länge utgjort föremål för allas våra hemliga tankar och
drömmari! — Du kan nog tänka dig, att vi voro öfverlyckliga,
Eva och jag — och Pappa och Mamma sannerligen icke
mindre. Sedan vi nu en gång fattat vårt beslut, föreföll det
oss egentligen alldeles obegripligt att vi någonsin kunnat tveka
att begagna oss af ett så sällsynt tillfälle till den ädlaste
musiknjutning, som kanske någonsin kommer att erbjudas oss. Det
var förstås blott en slags dum idé att vi måste hålla fast
vid hvad som en gång blifvit uppgjordt; ty om vi komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
