Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
EN ÅTERBLICK
utan verkligt innehåll och intresse — inen midt i detta
vimmel af människor, detta ständiga kommande och
gående, denna oafbrutna ringdans af nöjen och
sällskapsplikter kände man sig — hvem kan undra därpå —
stundom nästan i fara att tappa bort sitt eget jag, att
splittras och förytligas. I Agnes Geijers bref finner man
ofta spar af denna känsla och ser att den kunde stegras
till verkligt lidande under tider, då lifvets verkliga
innehåll med sitt allvar, sina strider eller sin lycka stod i
alltför skarp kontrast till dess yttre, tillfälliga gestalt.
Framför allt hade detta varit fallet just under det sist
förflutna året, så rikt på djupt ingripande erfarenheter
och sinnesrörelser, på samma gång som
representations-och societetsskyldigheter, tack vare de nya impulser som
genom prinsarnas närvaro tillförts det akademiska
sällskapslifvet, ställt allt större kraf på både tid och krafter ...
Och så till sist nu detta afsked från Uppsala, då man,
kringdrifven som ett löf för vinden i en hvirfvelstorm
af känslor och händelser, halft medvetslöst kände den
ena af sitt väsens innersta rottrådar efter den andra
smärtsamt lösryckas ur den jordmån hvars safter hittills
gifvit näring åt alla tillvarons såväl blommor som frukter,
utan att ens kunna stanna för att rätt besinna hvad det
var man upplefde!... Intet under, om Agnes, som hon
en gång under dessa upprörda, af både sorg och glädje
alltför öfverfyllda veckor skref, önskade att det —
»äfven här i Sverige liksom i katolska länder funnes
kloster, dit man då och då för någon tid kunde
draga sig tillbaka bara för att i stillhet meditera och
samla sina tankar!»... Det vore, tillägger hon »just hvad
vi allesammans nu behöfde...» Schlangenbads skuggiga
terrasser och tysta skogsvägar skulle i själfva verket
skänka både henne och hennes närmaste något icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
