Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Köpenhamn. Intressanta Bekantskaper. Fest för Geijer på Skydebanen. Ett ögonvittnes skildring. Knut Geijer. Heiberg. Utfärd till Lyngby. Örsted. Afresa. En natt på Hafvet. Ankomst till Göteborg. En Glad öfverraskning. Kanalfärd. På Väg till Kinnekulle. Ankomst till Blomberg. Hönsäter. Lyckliga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afresa från köpenhamn
413
Festen pa Skydebanen utgjorde
Köpenhamnsvistelsens högtidliga och officiella afslutning och redan
följande dag vid middagstiden gick det lilla ressällskapet
ombord pa ångaren Christiania, med hvilken man
skulle göra öfverfärden till Göteborg. Vädret var
strålande och stämningen, åtminstone hos de bada unga
flickorna, nästan svärmisk i sin jublande glädje öfver
att ändtligen vara det längtansfull åtrådda målet så
nära... »Ändtligen» — utbrister Eva hänförd vid minnet
af detta »oförgätliga ögonblick»... »Ändtligen sattes
ma-chineriet i gång och vi lade ut på det svallande haf...
Fäderneslandets kust vinkade pa andra sidan; Öresunds
böljor brusade under kölen — rnångtusende större och
mindre segel ilade förbi oss — snart voro vi vid
Helsingör, der de bada landen äro hvarandra sa nära att
man fullt tydligt på en gång kan urskilja föremålen på
båda sidor. En stund lågo vi stilla här — sedan satte
vi åter ut mot det blånande Fjerran ... Hjertat
klappade af fröjd vid tanken på att på andra sidan
dessa Vågor väntade mig det stilla lugna Hemmet
och alla mina Kära der —!...»
Agnes var ännu lyckligare; ty i Göteborg — det
visste hon — skulle Adolf verkligen vara henne till
mötes och nu återstodo blott några timmar till dess hon
åter fick slutas i den trofasta famn, till hvilken hon
så länge längtat och som för henne utgjorde själfva
inbegreppet af både hem och fosterland.
Aftonen var vacker och ännu en gång såg man med
förtjusning — liksom för tre månader sedan, då man
med icke mindre förväntansfull glädje styrde kosan
söderut — solen »i oförliknelig prakt» frän molnfri
himmel sjunka i hafvet på samma gång som aftonstjärnan
tändes stor och klar i öster — öfver det tysta, slum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
