Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ättens ben, stoftet af konungar, jordens gudar. Den
gamla hustrun från bondgården har ländt ett halft
hundrade vaxljus och ställt dem i rad i den annars
nattsvarta, stensatta gången; här inne strålar det så
festligt öfver de till aska förbrände, förkolnade benen af
forntidens mäktige. Och hvad voro dessa? Du jordens
magt och herrlighet, du jordens rykte och ära — stoft,
stoft, likasom den sköna rosen bäddad i svartan mull,
der intet ljus tändes! Minnena blifva blott ett namn,
namnen blott en klang — —! bort härifrån, ut och
upp på högen, der vinden flägtar, solen skiner och ögat
ser öfver den gröna slätten till det solbelysta, kära
Upsala, studenternas stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
