- Project Runeberg -  I Sverige /
159

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föregångare gåfvo verlden; du lär af dem, att blott det
sanna är evigt, det sanna i naturen och menniskan.

Vår tid är upptäckternas tid: — äfven poësien har
sitt nya Kalifornien.

”Hvar ligger det?” frågar du.

”Kusten är så nära, att du icke tänker på, att der
är den nya verlden. Simma, som en modfull Leander
med mig öfver strömmen, de svarta orden på det hvita
papperet bära dig; hvarje punkt är ett böljslag.

*



Det var i bibliotekssalen, — för Per och Pål stodo
rundtomkring hyllor med många böcker, gamla och
nya; manuskripter lågo i bundtar, der voro kartor och
glober — der satt flitigt folk vid små bord och skref
ut och skref in, och det var intet lätt arbete; men
plötsligt — en stor förvandling skedde der, — blefvo
hyllorna terasser med blomster och frukt; tunga drufvor
hängde mellan löfrika rankor, och det var lif och
rörelse rundtomkring. De gamla folianterna och de
dammiga manuskripterna lyfte sig till grönskande
kämpagrafvar; harneskklädda riddare och konungar med
guldkronan på hufvudet sprungo fram, och harporna
klingade, och sköldarne dånade; historien fick poësiens
lif och form, ty en diktare hade trädt ditin; han såg
de lefvande synerna, andades blommornas doft, pressade
drufvorna och drack den heliga saften; men sjelf visste
han ännu icke, att han var en diktare, en ljusbringare
för tider och slägter.

Det var i den friska doftande skogen, i afskedets
sista timma; kärlekens kyss till farväl blef invigningens
dop, det kommande diktarlifvet; och skogens friska doft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free