Ivanhoe / 23 (1902) Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Äfven andra tjänande varelser af olika slag funnos där; två eller tre
stora vindthundar af den sort, som på den tiden användes till att
jaga hjort och varg med; lika många bulldoggar af en kraftfull,
knotig ras, med tjocka halsar, stora hufvud och långa öron, samt en
eller två af de mindre hundar, som nu kallas terrier och som
otåligt väntade på, att kvällsmaten skulle bäras in.

Cedric var, som redan
anmärkts, ej i någon
synnerligt blid sinnesstämning.
Lady Rowena, som hade
varit borta för att höra
aftonmässan i en kyrka ett stycke
därifrån, hade nyss kommit
hem och höll på att byta om
sina kläder, som voro
genomblötta af regnet. Man
hade ännu ej hört af Gurth
och hans svinhjord, som för
länge sedan skulle ha
drifvits hem från skogen, och
så stor var osäkerheten på
den tiden, att dröjsmålet
mycket väl kunde förklaras
genom något angrepp af de
fredlösa, hvaraf den
närliggande skogen hyste en hel
mängd, eller någon
våldshandling af en baron i
grannskapet.

Ill. F. LIX                        HUYOT, s.c. Cedric anglosaxaren.

Det var tillräckliga
orsaker att vara bekymrad,
men dessutom längtade den
anglosaxiske thanen också
efter sin favoritnarr Wamba,
hvars skämt, sådant det nu
var, utgjorde ett slags krydda
till aftonmåltiden och till de
stora klunkar öl och vin, hvarmed han brukade skölja ned den.
Därtill kom, att Cedric hade fastat sedan middagen och att den
vanliga tiden för aftonmåltiden längesedan var förbi.

»Hvar är lady Rowena?»

»Hon byter bara om sin hufvudbonad», svarade en tjänarinna
med all den själftillit, hvarmed en gynnad kammarjungfru i
allmänhet svarar en modärn familjs manliga öfverhufvud. »Ni vill väl inte,
att hon skulle sätta sig till bords i hätta och mantel? Ingen dam i
hela grefskapet kan vara raskare till att kläda sig än min fröken.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>